En av vårdSveriges 100 mäktigaste

Dagens Medicin presenterar idag sin årliga lista över personer med mest makt över hälso- och sjukvården i Sverige. Jag gör premiär på listan, vilket glädjer mig så klart!

Men makt förpliktigar. Som ni vet så pågår ett spännande utvecklingsarbete av politiken både i Stockholms landsting och nationellt. Alltid med människan i fokus. Det är allt för sällan, nästan aldrig, jag hör nån annan prata om att det vi vill uppnå är att människor ska må bättre.

Oftare låter det som att hälso- och sjukvårdspolitikens existens handlar om att besluta om upphandlingsunderlag som ska hålla för juridisk prövning. Jag vill mer än så och det är det jag tänker använda mina möjligheter till inflytande till.

Bättre villkor för ideburna organisationer

Läs gärna i Svenska Daglbladet vad MP i Stockholms landsting tycker  

Min vana trogen ska jag avslöja hur det gick till när artikeln skrevs. Jag skrev den under jullovet på den tid det tog för min man och mina barn att vara på Ikea.

Att ta med eget te på julutflykterna ökade trivsamheten

Fem bekymmer med upphandling

Jag har skrivit veckans ledare i ETC, om fem bekymmer med upphandling.


 1. Vi glömmer att det handlar om människor
2. Svårt med medborgardialogen
3. Debatten kommer igång för sent
4. Beslut verkar fattade av en anonym massa
5. Ingen står upp för beslutet


Lite kuriosa är att jag skrev på den på ett lekland. Tyvärr står det fel i texten om när första datum för beslut var, det var i februari första beslutet togs.

God jul!

Årets knäck blev med kokos och sojagrädde

Jag önskar en god jul med några favoriter i repris:

Misslyckas inte med knäcken.
Gör godaste griljerade kålroten.
Fira jul som stjärnfamilj

Några nya tips:
Supergod chokladfudge
Kerstins gingersnaps - goda lättgjorda kakor som smakar pepparkaksdeg och inte sprit som man kan tro
Bästa julklappen är en trygg och säker förlossning för kvinnor i Paraguay. 

Hälso och sjukvårdsnämnden i december

För dem som följt frågan om vård till tortyrskadade kan det vara intressant att veta att inte ett ord sades om detta på nämnden i tisdags. Inte ens kristdemokraterna som enligt egen utsago ändrat sig, lyfte frågan. Tyvärr. Jag tycker att det här är en viktig fråga och säkert är den också viktig för många av kristdemokraternas väljare så kanske borde de gjort vad man kallar för en kabinettsfråga av den. Helt enkelt ställa ett ultimatum till sina samarbetspartners.

Det tyngsta beslutet på nämndens möte var att klubba avtalen med akutsjukhusen. Så här tycker Miljöpartiet att det ska vara:

att istället för generella nedskärningar på 2 procent uppdra åt sjukhusen att omstrukturera verksamheten i syfte att bli mer hälsofrämjande och kostnadseffektiv, med fokus på rätt vård på rätt nivå och sekundärprevention.

att istället för att hota sjukhusen med högre viten för bristande tillgänglighet uppdra åt dem att återkomma med en analys av vad som behövs för att hantera vårdköerna.

att akutsjukhusen tillåts delta i vårdval för specialistvård.

att avtalen kompletteras med en handlingsplan och ansvarsfördelning för hur behovet av vårdplatser tillgodoses.

Veckan i bilder

I tisdags var det landstingsfullmäktige. Jag var uppe i debatterna om folkhälsa och ensamföräldrars hälsa.

På onsdagen presenterades landstingets Folkhälsorapport. Den kommer vart fjärde år. Människor med sjuk- och aktivitetsersättning har fått sämre tillgång till vård. En panel med politiker pratade folkhälsa.

Från gemensamt ansvar till individuellt i sjukvården?

Hittade två intressanta artiklar idag. Dels att forskning i Storbritannien visar att 40 procent av cancer orsakas av livsstilsrelaterade faktum, som alkohol, tobak och frånvaron av färsk frukt och grönsaker.

Dels hälsoekonomen Tor Iversen som lyfter differentierade patientavgifter i vården som en möjlig lösning på framtidens finansieringsbekymmer. Samtidigt påpekar han att det är en värdegrundsfråga som gör att man kan hamna i olika slutsats om det är rätt väg att gå eller inte.

Jag tycker att det är fel väg att gå. Jag tror vi har mer att tjäna på att erbjuda en allmän hälso- och sjukvård för befolkningen. Den får gärna fokusera mer på hälsovården och gärna vara än mer uppsökande. Mitt ställningstagande bekräftas också av Folkhälsorapporten som Stockholms landsting släppte igår.

Även människor som upplever sig som måna om sin hälsa utsätter sig för risker. Idag finns populära dieter som säger att man inte ska äta frukt. Det är ett exempel på en grupp vi skulle ha intresse av att nå för att prata kostvanor och göra en samlad bedömning av vilken kost som är lämplig just för dem. Sedan finns det de som lever med stora risker för ohälsa och som vården inte kommer i kontakt med förrän det är snudd på för sent.

Det som är intressant i Iversens debattartikel är tanken på en särskild vårdskatt. Han pekar på att det finns en betalningsvilja för sjukvård, vilket ju bekräftas av att fler och fler väljer att betala två gånger för vården. Först på skatten och sedan en privat försäkring.

Jag tror att den mest kostnadseffektiva vården är den vi finansierar gemensamt. Hittills har vi sett hur många förändringar i vården ökat administrationen. Varje nytt papper som ska vändas stjäl tid och resurser som kunde lagts på att bota sjuka eller förebygga ohälsa. Att bygga upp en delvis försäkringsfinansierad sjukvård skulle definitivt öka administrationen, så bara det argumentet räcker gott för att säga nej. Sedan finns det så klart grundläggande värderingar som avgör saken.

Jag är mer intresserad av hur vi kan utnyttja den betalningsviljan för att säkerställa kvaliteten i vården och för att säkerställa en solidariskt finansierad vård.

Julpyssel i sockerkaksform

På önskelistan: Mer dialog och fler rakryggade politiker

Idag skriver Röda Korset på Aftonbladet debatt om varför de överklagar landstingets beslut om vård av tortyrskadade. Det är bra men också lite sorgligt.

Hälso- och sjukvårdsnämnden har fattat sitt beslut för någon vecka sedan. Därmed har politiken gjort sitt. Det som återstår nu som redskap är en juridisk prövning.

Det är sorgligt att debatten om hur vi vill att vård för tortyrskadade ska se ut, kommit igång först nu när den politiska processen är avgjord. Som jag tidigare bloggat är det ett bekymmer med upphandlingar, att de är så hemliga och att det ofta är långa processer. Debatten tycker om att vakna till liv först när det närmar sig ett genomförande.

Först kommer ett beslut om något ska upphandlas eller vara vårdval. Sedan kommer beslut om förfrågningsunderlag och till slut beslutet om tilldelning. Vill man påverka vad som ska vara viktigt i valet av utförare så ska man göra det i förfrågningsunderlaget. Det är där man lägger ribban för kvalitet, erfarenhet, och bemanning, för att ta några exempel på sådant som lyfts i just det här fallet.

Ytterligare en sak är sorglig med upphandlingen av vård för tortyrskadade. Att ingen står upp för att det var ett bra beslut. Var är alliansens företrädare, ni som hade största makten att utforma ett underlag som skulle säkra för att tortyrskadade ska få den absolut bästa vården. Varför ställer ni er inte upp och försvarar ert beslut? Varför håller ni inte vinnaren av upphandlingen om ryggen och försäkrar att de ha ert förtroende?

(och som ni säkert vet så tyckte jag att upphandlingen var en dålig ide redan från början)