fredagen den 11:e april 2014

Påskradio

Om ni vill sitta en stund i solen under påskdagarna så tipsar jag gärna om fyra bra program, som berört mig. Två gav mig nya tankar, ett väckte gamla minnen och funderingar till liv och ett gjorde mig arg :-)

OBS - när det inte finns tid för medmänsklighet
"En återutsändning från den 19 mars där Kristina Mattssons bok Välfärdsfabriken om hur välfärden skulle effektiviseras bl a presenterades. Margareta Flygt har skrivit en essä om ett samhälle där ingen längre tar sig tid. Astrid Seeberger är läkare vid KI och har skrivit en bok om att förutsättningen för bra vård är det nyfikna samtalet mellan läkare och patient. Hon ser att medmänskligheten har försvunnit. Ann Heberlein, teologie doktor i etik, funderar på vad bristen på medmänsklighet gör med oss. I dagens program har återges några av de lyssnareaktioner programmet väckte."


Tendens - en serie på tre om politiken i och för Bromölla
"Journalisten och författaren Patrik Lundberg växte upp i Sölvesborg och Bromölla där han fortfarande har sin familj och sina äldsta vänner. Två veckor innan valet kommer hans nya bok ”Onanisterna” som handlar om uppväxten och valen som unga ställs inför när de växer upp i små samhällen, långt från storstaden.
- Jag ville inte lämna, jag ville stanna kvar, berättar han. Men det gick till slut inte."

"I valet 2010 förlorade socialdemokraterna för första gången sin majoritet i den gamla bruksorten Bromölla, där ungdomsarbetslösheten tillhör de högsta i landet. Istället la var 7:e väljare sin röst på sverigedemokraterna som var det senaste valets stora vinnare."

"En anonym blogg om kommunpolitik i Bromölla väcker starka känslor. Etablerade politiker har funderat på att polisanmäla, medan andra tycker att den bidrar till den demokratiska utvecklingen."

torsdagen den 20:e mars 2014

Smärta

För någon månad sedan besökte jag Smärtmottagningen, en specialistläkarmottagning för utredning av långvariga smärttillstånd. Den leds av Björn Bragée, SVT:s Arga doktorn.

Jag fick en inspirerande dragning om hur Smärtmottagningen metodiskt arbetar för att ställa rätt diagnos med människor som söker vård på grund av smärta. Orsakerna kan vara olika, och ganska ofta kommer en patient med fel diagnos i bagaget.

Genom ett smärtportal arbetar kliniken med att förse patienter med ny forskning, och på så sätt bli en del av vardagen, och kan skapa ett förtroende som förhoppningsvis leder till en bra följsamhet till behandlingsplanen. Innovativt och smart!

Det jag tar med mig från besöket är att nu har landstinget infört ett vårdval för kronisk och långvarig smärta. Det är bra. Det här är en grupp som inte alltid får vård efter behov, och som ofta får söka mycket vård innan de får rätt hjälp. Jag tror inte vårdvalet löser alla problem, vi måste fortsätta hålla ett öga på hur vården tar emot patienter med smärta, och inte minst är rehabiliteringen oerhört viktig. Ryggvärk är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning, så den politiska viljan att skapa bra vårdkedjor borde vara stor.

tisdagen den 18:e mars 2014

BVC i Skarpnäck är viktigt

Har just ställt en fråga på landstingsfullmäktige om nedläggningen av BVC i Skarpnäck. Majoriteten tänker inte vidta några åtgärder utan lever på hoppet om att det ska lösa sig ändå.

Visst är det märkligt att det alltid är boende i områden med högre ohälsa som så självklart ska resa någon station för att få sin vård. Att lägga ner en BVC på lika befolkningstäta Lidingö och hänvisa människor över bron, det skulle inte vara politiskt genomförbart.

Vårdvalet får aldrig användas som ursäkt för att slippa ta politiska ansvar för befolkningens rätt till hälso- och sjukvård utifrån behov.

lördagen den 15:e februari 2014

Även otrevliga har rätt till färdtjänst

Färdtjänsten har fått välförtjänt uppmärksamhet i veckan. Dels har klagomålen på färdtjänsten ökat, men dels är det också bra att ha en bredare diskussion om hur välfärdens olika delar fungerar.


Susanna Birgersson på DN skriver att om folk får otrevligt bemötande i färdtjänsten så är det en reflektion på det egna uppträdande. Det var provokativt och fult skrivet. Hon menar att färdtjänsten egentligen är som vilken kollektivtrafik som helst och därför ska man inte förvänta sig nån service alls utan bara vara tacksam.

Jag håller inte med om att färdtjänst är som vilken kollektivtrafik som helst. Idag kan många av dem som förut åkte färdtjänst åka kollektivt därför att fordon och stationer är tillgänglighetsanpassade. De som får färdtjänst beviljad är därför människor som behöver just det extra stödet. En hjälpande hand in och ut ur bilen, stöd att komma rätt, kanske några minuters extra marginal. 

Lagen säger att man ska ha en funktionsnedsättning som inte endast är av tillfällig art och som medför att man har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att använda allmänna kommunikationer. Väsentliga svårigheter är ett juridiskt begrepp och innebär i princip att det ska vara svårare än svårt.

Det kan rent av vara så att färdtjänst beviljats människor som inte alltid är trevliga. Den som ska åka kanske är påverkad av smärtor, stress eller ångest. Det är en en del funktionsnedsättning. Och även den personen har rätt att få färdtjänsten utförd på ett korrekt och professionellt sätt. 

Sveriges Radios Kaliber ska granska färdtjänsten i två program. Jag är ganska säker på att där kommer fram underlags om visar att det finns förbättringspotential i färdtjänsten. Om du har färdtjänst beviljad, kommentera gärna och berätta vad vi politiker skulle kunna göra.

måndagen den 3:e februari 2014

MP satsar på fler medarbetare i vården

I ett försök att få lite uppmärksamhet har Moderaterna i Stockholms landsting skrivit ett eget Maxbrev till alla anställda, om att jobb kan försvinna om S vinner regeringsmakten. Jag är inte orolig för att det brevet ska påverka glappet i opinionen till Moderaternas fördel. De som jobbar i vården har sett vad 8 år med Moderaternas politik får för konsekvenser.

De uteblivna intäkterna från den sänkta skatten finansieras med sparbeting på sjukhusen. Sjukhusen själva larmar att det är orimligt. Patienter blir utan vårdplats. Sjuksköterskor sliter, och gör uppror liksom barnmorskorna. Lönerna är låga, kompetensutvecklingen dras in och vakanser tillsätts inte. Resultat blir att det är svårt att rekrytera till Stockholms läns landsting. Varje månad läser jag rapporter om att på grund av svårigheten att rekrytera är vårdplatser stängda.

Det betyder alltså att den förda politiken får så stora konsekvenser att allt färre vill jobba i landstinget, och därför har sjukhusen allt mindre möjligheter att ge vård till patienterna.

Miljöpartiet vill satsa 700 miljoner kronor per år till sjukhusen. Vi räknar med att kunna rekrytera många nya medarbetare, till bra löner och med möjlighet till lunch, återhämtning och kompetensutveckling.

Totalt sett har vi en plan för 9700 nya jobb i Stockholmsregionen. För övrigt skriver Folkpartiets Anna Starbrink, som är personallandstingsråd klokt om tonen i brevet.

torsdagen den 30:e januari 2014

Besök på PIVA

På sjukhus finns det intensivvårdsavdelningar för svårt sjuka patienter. På samma sätt som det finns en särskild avdelning med mycket övervakning för dem med kroppsliga sjukdomar, så finns det för psykiska sjukdomar.

I veckan meddelades plötsligt att en sådan intensivvårdsavdelning skulle läggas ner, på psykiatrin i Danderyd. Personalen såg stora bekymmer med nedläggningen och ingen politiker kände till den. Och ingen som arbetar nära verksamheten ville heller försvara den. Det luktade ogenomtänkta besparingar lång väg.

De kloka medarbetarna på PIVA i Danderyd tog strid för sin avdelning och sina patienters behov. De bjöd också in mig på ett samtal kring hur deras verksamhet fungerar. I tisdags var jag där och mötte ett tiotal av medarbetarna.

Jag höra om deras vardag, att ta hand om människor när de är som svårast sjuka. De möter och vårdar maniska, våldsamma, självskadande och psykotiska patienter när ingen annan fixar det.

Man kan vårdas på en annan avdelning och få komma till PIVA om man blir sämre, och stannar några dagar eller någon vecka. Man kan också komma in med polisen. Miljön är avskalad, för att ge lugn och för att det inte ska gå att skada sig. För att komma in visiteras man. Det finns en sluss.

Alla i personalen hade berättelser om hotfulla situationer eller tillfällen när de blivit skadade. Någon igår kväll, någon för ett par veckor sedan. För dem är det vardag, men jag blir så klart berörd. Tänker på hur det kan vara att jobba på en avdelning där man vet att hot och våld är vanliga inslag, men aldrig få vara rädd.  Det krävs mycket av ens inre styrka för att orka inte vara rädd, att orka vara lugn, och se till varje patients behov. När de berättade om sådant som kan hända gjorde de det med full respekt för patientens situation.

Vi fick inte höra om det här för att tycka synd om personalen, utan för att förstå att de vårdar patienter som inte så lätt mixas med andra. Det kräver i så fall en anpassning för de andra patienterna, och den miljö alla vistas i, tillsammans med mer kompetens och mer resurser i personalstyrkan.

Nedläggningen av PIVA är stoppad för tillfället. Jag förutsätter att alla eventuella omstruktureringar sker i dialog med personalen och berörda patientföreningar.

Miljöpartiets ambition är att den som ligger inlagd på en psykiatrisk avdelning inte bara ska erbjudas en trygg plats, en säng och medicin. Vi vill förstärka bemanningen så att det finns tid för samtal, och vi vill förstärka kompetensen på avdelningen så att det finns psykologer som kan erbjuda behandling under vårdtiden.

tisdagen den 28:e januari 2014

Förbannad feminist

Det sänds nåt program på SVT som visst ska handla om feminism men som väl egentligen mer beskriver en personlig resa från att vara ung och arg, till att bli äldre och tycka att anpassa sig till normer har fler fördelar än att klaga på dem.

Samtidigt i samma kanaler, i samma värld. Jan Björklund hälsar att tonårstjejer med ångest ska tagga ner.

Ibland används ångest lite slarvigt. I Läkartidningens granskning av ungas psykiska hälsa kan man se att ångest och depression i enlighet med medicinsk definition har ökat, fast att det borde minska. Skolarbete är en vanlig orsak till stress. Jan Björklunds svar på det som läkarna ser är att individen ska tagga ner och att samhället, den här gången skolan, ställer för låga krav. Han argumenterar helt frikopplad från verkligheten. Ska han fortsätta bestämma så kommer ungas psykiska ohälsa att öka. Varför blir ingen arg och säger ifrån?

Och förra veckan hade Studio Ett intervjuat en kvinna med kraftigt delade magmuskler, som gav henne bråck och smärtor. Men eftersom magmusklerna delade sig under graviditeten ville ingen riktigt hjälpa henne. Till slut opererade hon sig för sina egna pengar och är nu tillbaka i arbete, smärtfri. Jag blir så arg att hon behövde betala själv.

Det finns massor med mer exempel på hur en ojämställd värld hela tiden försämrar kvinnors möjligheter att leva ett bra liv. Sluta nu älta Belinda Olssons medelålderskris och var lite arga istället, och gör skillnad på riktigt.

Jag är jätteglad att Feministiskt initiativ fått flera tusen medlemmar på sista tiden. Det känns hoppfullt. Sverige behöver fler politiskt engagerade feminister, oavsett i vilket parti.

tisdagen den 7:e januari 2014

Människor och maskiner - om effektivitet i vården

När jag för något år sedan skrev Miljöpartiets rapport om en trygg och modern sjukvård, så funderade jag mycket kring den effektiva vården. Jag funderade också på prioriteringar och hur pengarna ska räcka till de vårdbehov som finns, och som vi vet ökar.

Det vi ser idag är att en effektiv vård är lika med besparingar, och besparingar ger stort utfall i resultaträkningen om det är personal som får gå. Allt färre sjuksköterskor ska ta hand om allt fler, med allt större vårdbehov. Det tror jag inte är ett särskilt effektivt sätt att lösa vårdens problem på.

Jag är övertygad om att det går att hushålla med resurserna på bättre sätt. Jag är inte fientlig till teknik, utan att tekniska hjälpmedel och datorisering kan vara ett hjälpmedel för en mer effektiv vård (även om vi är långt ifrån där idag).

Däremot tror jag att det finns en stor frestelse i att köpa in ny teknisk utrustning. När jag presenterade vår sjukvårdsrapport så reste jag runt i landet. I ett av landstingen satt ledningen gisslan för att läkarna krävde en robotkirurgi-maskin, annars skulle de börja operera i ett annat landsting istället.

Idag berättar Ekot att Statens beredning för medicinsk utvärdering att det inte finns stöd i forskningen för att robotkirurgi är bäst, och att det dessutom finns fler robotar än det behövs för att möta behovet av operationer.

Det betyder att vi skulle klara oss med något färre maskiner av den här sorten, och kanske att man skulle kunna samverka mellan sjukhus och kanske rent av landsting. Det vore ett mer effektivt användande av resurserna.

En apparat för 20 miljoner löser inte resursfrågan i vården. Däremot sätter den ljus på att det finns andra områden som vi politiker kan se över och effektivisera, bortom personalbudgeten.

måndagen den 6:e januari 2014

Året som gått och året som kommer

Jag har ägnat jullovet åt att gräva upp nässlor (nio säckar blev det) och tänka bakåt och framåt.

Jag har kommit fram till att 2013 var ett av mina mest lärorika år på länge. Jag har lärt mig massor om mig själv, om ledarskap, om politik och inte minst en massa om hur vården fungerar. Tack till alla som tar sig tid att låta mig följa med i verksamheten, eller kommer på möten och berättar om sin vardag som medarbetare, anhörig eller patient.

Vad ska hända 2014 då?
Jag ska cykla till jobbet. Jag önskar att mina barn får vara friska. Jag ska fortsätta försöka ha dialog med många om hur politiken bör utformas så att den styr rätt. Jag ska vara tacksam och njuta av att få vara en del av valrörelsen.

Jag har ett mål. Och det är vad som ska stå på tidningarna som landar på mitt hallgolv dagen efter valet. Historiskt är ordet.

Morgonen efter valnatten 2010

torsdagen den 2:e januari 2014

Jag passar på att tipsa om aktuell ADHD-forskning

Idag publicerade Dagens nyheter en kolumn av Nathan Shacher, med resonemang och referenser till den ökände Janne Larsson, som är verksam som skribent åt Scientologerna.

Scientologerna gillar inte psykiatrin och vill hellre att människor går i rehabilitering för psykisk ohälsa hos dem, så att pengarna hamnar i deras fickor istället för läkemedelsbolagens. Här kan du läsa om Janne Larssons arbetsmetoder och hur han kommer fram till sina slutsatser, som han sedan flitigt sprider bland annat till oss landstingspolitiker.

Jag blev glad när jag läste Twitter och såg med vilken kunskap och engagemang som Shachers text motbevisades.

Alltså, jag tycker nästan aldrig som DN:s ledarsida med undantag för kloka tankar från Erik Helmersson och ibland Hanne Kjöller. Så jag är van vid det. Däremot förväntar jag mig en viss nivå på de fakta och påstående som läggs fram. Och med Shachers text var den nivån överskriden, och det är därför jag har svårt att förstå det publicistiska beslutet att släppa igenom den. Expressens Isabelle Sthål om det här.

Wolodarski försvarar publiceringen genom att hänvisa till ett antal amerikanska artiklar som han tycker är på samma tema som Shachers ADHD-text. Jag håller inte med om det. DN:s text bygger på propaganda direkt hämtad från Scientologerna, med kommersiella syften med att misstänkliggöra psykiatrin och dess metoder.

En del av det som står i de amerikanska artiklarna är självklarheter i Sverige, men kanske inte i USA. En handlar om att antidepressiv medicin inte alltid är rätt vid lättare depression. Det håller Socialstyrelsen med om i sina riktlinjer.

Han länkar också till en artikel om att forskning visar att bäst resultat för barn med ADHD uppnås med kombinationen läkemedel och andra former av stöd. Så är det garanterat, och så tror jag barnpsykiatrin i Sverige jobbar. I Stockholms landsting finns ett särskilt ADHD-center med alla stödinsatser samlade. Debatten i Sverige behöver vara utifrån den svenska kontexten, och inte den amerikanska, om vi ska komma nån vart. Framför allt kan inte utgångspunkten vara att en etablerad och beforskad funktionsnedsättning är hittepå.

Wolodarski meddelar att han håller dörren öppen för fortsatt debatt i tidningen om ADHD. Det är väl tveksamt om just en specifik funktionsnedsättnings vara eller inte vara är en bra nivå för debatten. Som politiker är jag noga med att lämna diagnosticering och behandlingsmetoder åt läkarna, för det är viktigt med forskning som utgångspunkt istället för egna åsikter. För min del skulle jag hellre debattera resursfördelning och hur samhället, inte minst skolan, kan bli mer tillgängligt.

Jag avslutar med att länka till forskning så kan ni läsa mer symptom, orsaker och behandling i svensk kontext, på egen hand:
Här är en sammanfattande artikel om aktuell forskning. 
Forskning på Karolinska insititutet - KIND
Stockholms landstings vårdprogram för ADHD.
ADHD-studier i Göteborg, missa inte Svenny Kopp som forskat på ADHD hos flickor.