Om anknytningsteori

När jag jobbade på Makalösa Föräldrar kom jag i kontakt med studier om barns anknytning gjorda av en man som heter Anders Broberg. Jämställt föräldraskap var en av de områden som vi fokuserade på i Makalösa och vi fick ofta höra från barnmorskor och andra att barn bara kan knyta an till en person. Därför började vi undersöka vad forskningen egentligen visar.  Det visade sig att spädbarn kan knyta an till flera samtidigt, och att det var kvarlevor från femtiotalet att det bara skulle kunna vara en person.


Folkhälsoinstitutet skriver många kloka saker om anknytning på den här sidan. Jag klipper ut det som handlar om hur många en bebis kan knyta an till.

"När teorier om anknytning först utvecklades i Storbritannien på 1950-talet fokuserades intresset på modern eftersom modern då ofta var den enda vårdgivaren. Globalt är detta ett undantag. I en översikt av olika icke västerländska samhällen och kulturer fann man att det helt dominerade mönstret (97 procent) var att modern delar vården av spädbarn, både praktiskt och känslomässigt, med andra vuxna och med barnets syskon (McGurk, 1993). 

Barn idag i västvärlden utvecklar parallella anknytningar till sina vårdnadshavare, snarare än att först utveckla anknytning till den ene och sedan till den andre. Man kan alltså utgå ifrån att barnet utvecklar relationsspecifika anknytningar till båda föräldrarna utifrån hur relationen till respektive förälder utvecklats (Broberg 2006).  Det finns således inget stöd för biologiska skillnader i föräldraroller. Män och kvinnor reagerar fysiologiskt likadant på spädbarns gråt. Pappor är lika bra på att mata sina spädbarn som mammor, på att tolka vad barnet vill och på att besvara barnets behov (Parke, 1981)."

Sprid gärna vidare.