På önskelistan: Mer dialog och fler rakryggade politiker

Idag skriver Röda Korset på Aftonbladet debatt om varför de överklagar landstingets beslut om vård av tortyrskadade. Det är bra men också lite sorgligt.

Hälso- och sjukvårdsnämnden har fattat sitt beslut för någon vecka sedan. Därmed har politiken gjort sitt. Det som återstår nu som redskap är en juridisk prövning.

Det är sorgligt att debatten om hur vi vill att vård för tortyrskadade ska se ut, kommit igång först nu när den politiska processen är avgjord. Som jag tidigare bloggat är det ett bekymmer med upphandlingar, att de är så hemliga och att det ofta är långa processer. Debatten tycker om att vakna till liv först när det närmar sig ett genomförande.

Först kommer ett beslut om något ska upphandlas eller vara vårdval. Sedan kommer beslut om förfrågningsunderlag och till slut beslutet om tilldelning. Vill man påverka vad som ska vara viktigt i valet av utförare så ska man göra det i förfrågningsunderlaget. Det är där man lägger ribban för kvalitet, erfarenhet, och bemanning, för att ta några exempel på sådant som lyfts i just det här fallet.

Ytterligare en sak är sorglig med upphandlingen av vård för tortyrskadade. Att ingen står upp för att det var ett bra beslut. Var är alliansens företrädare, ni som hade största makten att utforma ett underlag som skulle säkra för att tortyrskadade ska få den absolut bästa vården. Varför ställer ni er inte upp och försvarar ert beslut? Varför håller ni inte vinnaren av upphandlingen om ryggen och försäkrar att de ha ert förtroende?

(och som ni säkert vet så tyckte jag att upphandlingen var en dålig ide redan från början)