Det tragiska är att alla analyser i DN handlar om att familj och politik är svårt att kombinera. Mikael Söderlund ska också avgå för att får mer tid till sina barn. Ingen går vidare i resonemanget och funderar på lämpliga förändringar, eller ställer krav.
Vad kan man göra för förändringar då?
Börja med att utgå ifrån att allas engagemang inte kan se likadant ut. Det behövs människor som lever i olika stadie ri livet i politiken, men det betyder också att de har olika kompetenser att bidra med och olika sätt att göra det på.