Tittar man i miljöpartiets medlemsregister kan man se att jag gick med i partiet i april 1996. Jag var 17 år och bodde i Vänersborg. Det var två år efter folkomröstningen om EU. Den gjorde starkt intryck på mig. Kvällen före valdagen möte jag en Nej till EU-aktivist som sa något jag glömt men som tände mitt intresse för EU-frågor.
Som medlem i Grön Ungdom valde jag att gå med i EU-nätverket och ganska snart fick jag post från en av miljöpartiets EU-parlamentariker, Ulf Holm. Han skulle göra en broschyr och skickade ut den för kommentar till alla i nätverket.
Min första aktivitet i Grön Ungdom var en av alla dessa oförglömliga resor till Bryssel. Varje gång jag har varit där har mitt motstånd till EU blivit starkare. Men redan då, i slutet på nittiotalet fanns det dom i miljöpartiet som var mer positiva. Det skrevs debattartiklar i DN, det var vänskap som tog slut och förbundsråd och kongresser fyllda av konflikter. Jag minns särskilt extrakongressen i Eskilstuna.
Ställningstagandet i EU-frågan ligger alltid och skvalpar i bakgrunden. Alla partikamrater har kategoriserats efter ställningstagande till regeringsmedverkan, EU och om dom har bil eller inte.
Tolv år senare, så har de EU-positiva lyckats komma upp sig så pass att de fått till en stånd en medlemsomröstning om utträdesfrågan. Det är nuförtiden helt ok att vara EU-positiv i miljöpartiet, framförallt är det en fördel ju närmre makten man önskar sig.
Jag är på ja-sidan. Jag tvekade en stund innan jag bestämde mig. Utträdesfrågan känns inte särskilt aktuell just nu, det räcker gott att den finns där i partiprogrammet. När hela världen pratar klimat hade jag hellre hoppat på det tåget.
Men nu ska det röstas och idag när jag dammsög och i all bitterhet tänkte på hur det kunde bli som det blivit och hur det ska kännas efter omröstingen, så insåg jag att även om jag på mina tolv år i partiet kommit till en EU-positiv slutsats, så hade jag röstat för att behålla utträdetsmeningen.
Jag är helt säker på att ju mer trovärdigt EU-kritiska miljöpartiet är desto bättre går det för oss i EU-parlamentsvalet. Jag tror också att vi driver en betydligt skarpare politik med målet om utträdet kvar, än utan.
Även om jag blivit övertygad om att EU gör tillräckligt för klimatet eller för HBT-personer i Polen, så hade jag röstat för att miljöpartiet ska fortsätta förorda ett utträde.
Det är en naturlig slutsats i ett grönt parti att vara tveksam till handelsunioner med tvivelaktig demokratisk struktur. Jag hade respekterat att kongress efter kongress kommit till den slutsatsen.
För dom som vill se en annan politik finns det betydligt fler alternativ att söka sig till, än om det vore tvärtom.