Bengt Ohlsson skriver så roligt i På stan om Maria Sveland. Det är roligt fast att han har fel.
En enda kvinna har stått upp och konsekvent vågat kritisera kärnfamiljen. Och det har hon mage att göra trots att hon själv lever och nyttjar kärnfamiljens alla fördelar (och nackdelar).
Det som händer är att varenda människa i Sverige med någon spaltmeter till sitt förfogande använder utrymmet för att proklamera sin egen kärnfamilj.
Inte en enda har lyft blicken och sagt, vad fint, äntligen fick vi uppmärksammat att kärnfamiljen inte bara är 100 % lycka, äntligen trillade polletten ner hur vi moraliskt, politiskt, juridiskt prioriterar kärnfamiljen framför all annan familjeform.
Nej, inte ens under Priden lyckades någon öppna ögonen och se utanför den egna lilla idyllen av mamma-pappa-barn (som av någon anledning till varje pris måste försvarars, hyllas och lyftas fram).
Till er vill jag säga: Ni äger! Ni är i majoritet! Ni får alla familjepolitiska fördelar! Ni kan handla mjölk utan att klä på alla barnen alla vinterkläder en gång till. Ni har råd att gå till tandläkaren. Ni kan köpa större bil när ni får barn, och åka på semester och bo inne i stan och ha nya kläder hela tiden.
Någon gång skulle det vara fint att få genomlysa era liv lite grand, se på dem strukturellt, ifrågasätta lite.
Ungefär som ni gör med mitt sätt att vara familj. Att vara ensamförälder, det är väl något som går över. Att vara ensamförälder, är det för att få bidrag eller? Att vara ensamförälder, misslyckat. Att vara ensamförälder, men hur ska det gå för barnen? Här varsågod, vi har rensat ut hemma, lite ”nya” kläder kan väl komma väl till pass.
