Kan inte låta bli att reflektera över den överraskade stämning som råder över bankkrisen, finanskrisen, lågkonjunkturen – eller egentligen: när marknaden svek.
Allt går finemang om bara marknadskrafter får styra, det har vi hört ofta under några års tid. Och sedan föll allt och det visade sig att marknadskrafter också är instabila. En felräkning på skopriser resulterar en onödigt räntehöjning. Misstroende gör att vår finansiella infrastruktur havererar, igår förlängdes öppettiderna för Rix för att alla banker inte vågade sätta in sitt överskott.
Vad händer då? Jo vi ropar på hjälp. Regeringen ska införa förbud mot blankning. Regeringen ska köpa banker som kraschat, regeringen ska föreslå och få igenom krispaket. Regeringen måste stå beredda med stöd när stora arbetsgivare lägger ner.
Inte konstigt att politiker förhåller sig tveksamma till renodlad marknadsekonomi. Vi har inte råd, eller utrymme i tid, att bli överraskade när det väl krisar.