I förra veckan lämnade Kristina Axen Olin uppdraget som vice ordförande i moderaterna. I en intervju beskriver hon partipolitiken som kall, brist på lojalitet och avsaknaden av chefskap.
De reaktioner jag har sett på Axen Olins uttalande kommer från män. Det är män som ifrågasätt, senast idag skriver Ulf A på Dn debatt om vänskap och män som ställer upp för varandra.
Ingen av dessa män som ryckt ut till politikens försvar har reflekterat över att detta är något som kan upplevas olika beroende på kön.
Det är välkänt att män håller varandra om ryggen. Män är i majoritet i partipolitiken. Partipolitik sker på mäns villkor och är formad efter männen, med sena kvällsmöten till exempel.
Att Axen Olin talar ut om partipolitiken som kall och hård borde vara en varningsklocka för den som vill värna demokratin även i framtiden. Om hon tappar sugen är det många, många fler kvinnor som redan gjort det, och många fler som kommer att göra det.