Hämtat från mina minnesanteckningar:
Konsekvenser av krisen
En del organisationer förlorar mycket pengar.
En del får fler medlemmar.
Behoven av verksamheter inom vår sektor ökar.
Samarbeten med företag påverkas, stryps.
Framtida behov
Parallellt sker överenskommelser som gör att vi ska ta ett större ansvar för samhällets utsatta.
Behöver vi ekonomisk förstärkning i tuffa tider?
Hur stärka?
Avdragsrätt för gåvor? Enligt debattartikel på Dndebatt, av bla Stefan Persson från HM skulle 70 procent av svenska företag vara beredda att börja ge, eller ge mer om det infördes.
Hålla ett öga på Svenska spelutredningen så att den inte totalt välter hela sektorns möjlighet till självständig finansiering.
Vad kan organisationerna göra i krisår?
När det går dåligt ska man passa på att satsa på utveckling, utbildning, kanske byta lokal, kreativitet. Gärna inom områden som blogga, twittra, demonstrera, manifestera, folkbilda, hålla möten med fika och torgmöten.
Vi ska lägga stort fokus på att utveckla oss så att vi som ibland kallas folkrörelse, verkligen rör oss i takt med folket; våra sympatisörer, aktivister, medlemmar, brukares intressen, förväntningar och behov.
Mina slutsatser
Jag tror inte att det här bara är en kris. Jag tror att det vi ser pågår är en omställning.
En omställning från koldioxid till hållbart. Från industri till tjänstesamhälle. Från gammeldags politik till modern. Från demonstranter som skrek Bush go home, till valarbetare som ropar på FÖRÄNDRING; change!
På bilden syns också Dag Hedin från Svenska kyrkan. Vi inledde med varsin spaning.