Det är intressant att se vilken storm det blivit kring Hägglunds syn på vad som är en bra familj.
Göran Hägglund har sagt samma sak flera gånger i sammanhang som rör ensamföräldrar, men då har ingen ryckt ut till vårt försvar. Nu applicerar han sina ord på HBT-personers familj och de har resurser och kanaler att skapa en storm kring detta. (Som jag så klart gärna hakar på för att stödja ensamföräldrarnas sak.)
I somras var jag på ett seminarium på Pride om hur förskolan möter ”olika” familjer. Vi enades om att det att svårare att komma ut som ensamförälder, än som regnbågsfamilj på dagis.
Detta till trots att det finns fler ensamförälderbarn än regnbågsbarn. Varför är det så?
Är det våra ideal om att barn mår bäst av att växa upp med två föräldrar under samma sak, som spökar även här?