Ibland tycker jag att jag är fantastisk. Till exempel när jag läser att hälften av alla småbarnsmammor arbetar deltid. Då förstår man ju varför mitt liv blir så frustrerande svårt när dagis stänger tidigt, utvecklingssamtal och föräldrafika hamnar på samma vecka (dvs tre timmar arbetstid som går bort) och massa läxor i ettan och den ständiga längtan efter bara varatid med barnen.
Det är helt enkelt inte tänkt för att man ska jobba heltid. Och själv fixa all hämtning och lämning dessutom.