Veronica Svärd gör mig uppmärksam på en artikel i Sydsvenskan, om politiken och de sociala medierna. Gudrun Schyman får välförtjänt beröm. Hennes twitter blandar politik med känslor, det är vardagsreflektioner utan att trilla i fällan och bli för personlig.
Jag tror på den mixen. Som ”följare” vill man veta vem som står bakom alla åsikter, man behöver lite kött på benet för att förstå vad som driver politikern och varför vissa frågor är viktigare.
Än så länge är vi så ovana vid sociala medier att det behövs eldsjälar för att utveckla det och hitta formerna för hur vi kan använda sociala medier i svensk politik.
Om politikerna verkligen drivs av lust kring det här sättet att kommunicera är chanserna mycket bättre att det lyckas. Om man gör det av plikt, eller om nån annan gör det åt en – ja då kommer vi att genomskåda det ganska snabbt.