När jag kom till Berlin trodde jag att det var en stad ivrig att komma framåt, utvecklas och lämna all gammal historia bakom sig. Men det visade sig snart att det är tvärtom. Man är noga med att behålla det gamla som inslag i vardagen. Det finns många minnesmonument. Berlinmuren är tydligt utmärkt. Till och med arkitekturen är brutal för att det inte ska bli för fint och trevligt på platser som bär mörka minnen. Det berörde mig. På bilden ser ni en bit av det som markerar ut var Berlinmuren stod, samt ett monument för dem som blivit avrättade när de försökt ta sig över.
Första bilden visar nedgången vid den två veckor nya tunnelbanan, som går mellan centralstationen och Brandenburger tor. Det är tydligen så få passagerare än så länge att de inte sålt reklamytan i tunneln. Istället är där en bildserie med Brandenburger tors historia.
Det här är två bilder från sjukhuset Charite, där de också är noga med att inte glömma. Föreläsningssalen är bibehållen i sitt bombade skick, bara nytt tak.
Schweiziska ambassaden är tydligen en av få förekrigetbyggnader som finns kvar och så är en något nyare del tillbyggd.