Idag var alltså seminariet som Sektor 3 föredömligt direktsände. Sektor 3 har gjort en opinionsundersökning som visar att svenskarna är positiva till en avdragsrätt och att 900 000 personer kan tänka sig skänka mer om det blir en sådan. I en ledare i Expressen idag kallar man det för en gåvobluff.
Vi på seminariet pratade glädjande nog mest om avdragsrätten innebär en förskjutning av värderingar och system som vi har.
Mikael Oscarsson menade att det här är en fråga om att flytta makt från staten till medborgaren. Jag menar att det ligger mer i statens intresse att ha folkrörelser och organisationer som driver opinion och möjliggör deltagande. Att enskilda skulle vara så intresserade av det betvivlar jag.
FRI:s representant menade att om Makalösa är dåliga på att få pengar så är det en förpackningsfråga – med andra ord om vi förpackade oss som hjälpbehövande offer skulle vi få mer pengar. Nej tack!
Om problemet är att svenskarna skänker för lite till ideella sektorn så är inte en skattesubventionering det enda alternativet. Man kan åstadkomma mycket med reklam också, en statlig informationskampanj är välkommen.
Jag erbjöd Mikael Oscarsson att ta med sig Makalösas bankgiro tillbaka till sin riksdagsgrupp så att de allihop kan skänka pengar så att vi kan fortsätta vår viktiga verksamhet. Han kom aldrig fram till mig och följde upp erbjudandet.
Att det redan går att skänka pengar utan större problem visade Sektor 3 upp genom att ge alla paneldeltagare en gåva till en orgnaisation i vårt namn. Min gåva gick till IOGT-NTOs internationella institut. Tack!
Avslutningsvis, några ord om jämställdhet. Jag var enda kvinnan i panelen, alltid tråkigt. Ännu sämre blev det när en av mina panelkollegor hänvisade till mig som representant för Makalösa barn (gissa vem) och en annan gjorde stor poäng att jag egentligen inte representerar ensamföräldrar utan istället är en förtäckt miljöpartist med egna intressen i frågan. Då blev jag arg, vilka härskartekniker!