Igår hände det igen. Jag stod vid disken på biblioteket. Tre personer bakom disken vimsade runt. En sa högt ”nu är jag fri och kan göra vad jag vill” och de andra vimsade runt kring detta faktum.
Jag väntar och väntar på min tur. Alldeles före mig hade det stått en person som fått hjälp men sedan hände det nåt, jag vet inte vad och alla vände sig bort från mig.
Under tiden jag försöker få ögonkontakt stiger det in en man, i hantverkarkläder, lätt stressad och frågar var teatern är någonstans. Minsann, alla tre personer bakom disken engagerar sig i vilken byggnad teatern kan ligga i.
Han går därifrån. Personalen vimsar runt, tittar på mig, fortsätter med vad de gör, tittar en gång till och till slut får vi ögonkontakt och kan börja hjälpas åt att lösa problem.
Jag tror jag behöver rewinda hela min uppfostran och göra om och göra rätt. Och då tycker jag egentligen att jag är en person som är bra på att ta plats.