Jag är lite kluven i kritiken mot att Anders Borg har ”semester” mitt i januari, eller att Maud Olofsson har det mitt i SAAB-krisen.
Eller när Barbro Holmberg tog ledigt av familjeskäl och nästa dag blev jättemånga i Gävleborg arbetslösa. Eller kritiken mot att FIlippa Reinfeldt avlastades på sina ansvarsområden under tiden Sverige var ordförandeland i EU.
Även politiker måste ha semester och det finns nog aldrig ett rätt tillfälle. Även en landshövding kan ha en familj som krisar. Klart att man ska ta hand om den.
Att man möjliggör för en kvinna att vara politiker med stort ansvar, trots att hon är gift med statsministern, ska vara självklart i ett jämställt land som Sverige.
Rätt som det är kommer du som politiker eller högt uppsatt tjänsteman att få kritik, för det ena eller det andra. De enda som kommer finnas för dig då är din familj. Var rädd om dem.
Det enda semesterfirande jag har bekymmer med är det som pågick under tsunamikrisen. Där gick det för långt.
(Finns det förresten formellt sett något som heter semester för ett statsråd? Är det inte bara ett begrepp för att de trappar ner på utåtriktade uppdrag?)