Det här blir bloggens tusende inlägg! Det kommer handla om avdrag för hushållsnära tjänster. Det som jag brukar kalla för en subvention till kärnfamiljen.
I helgen jobbar jag min tredje helg i rad. Att det varit sportlov har inte gjort någon skillnad för oss, jag måste jobba hela veckan ändå. Allt detta arbete och ingen fritid får konsekvenser för städningen här hemma. Jag förstår att det finns hem och familjer där man behöver köpa in hjälp utifrån.
Efter alla fåniga ”avslöjanden” över vilka politiker som köper städhjälp överväger jag att ge min pojkvän sparken och istället köpa städtjänster. När man till och med hänger ut politiskt aktiva småbarnsföräldrar för deras hushållsnära tjänster blir jag trött.
Är det nån som ska ha subventionerad städhjälp så är det ensamföräldrar. För många ensamföräldrar präglas vardagen av en ständig otillräcklighet. Hushållsarbetet stjäl tid från barnen och stjäl också energi från föräldrarna.
Visste du förresten att det är kvinnor som köper, och själva betalar för städningen? De som har en oduglig man hemma köper sig helt enkelt fri från konflikten.
Jag gillar att Cecilia Garme inte gav sig förrän hon hittade en städfirma med män. Att städhjälp blivit en så stor fråga beror nog mycket på att i de kretsar där journalister och många politiker rör sig, så är det ett vanligt samtalsämne. Jag önskar att man lagt sin energi på riktiga problem istället.
Jag tycker att RUT ska bort men bara om ROT försvinner samtidigt. Istället vill jag se lägre arbetsgivaravgifter.
Bilden är arrangerad.