Idag visade sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt stort politiskt mod. Landstingsfullmäktige diskuterade missbrukspolicy. När Filippa Reinfeldt ställde frågor om sprutbytet, som ingår i den policyn, men inte fick några svar, så begärde hon återremiss av ärendet.
Eftersom moderaterna är största parti kunde de få igenom en minoritetsåterremiss. Det blir ett extra fullmäktige den 21 juni där vi behandlar frågan om missbrukspolicy igen. Förhoppningsvis med fler svar så att fullmäktige går till beslut med alla frågetecken uträtade.
Av hänsyn till min partigrupp, som är positiv till sprutbyte valde jag att avstå i omröstningen. Men egentligen tycker jag inte att det är läge för sprutbyte i Stockholm än.
Jag har haft en del insyn i sprutbytesprojekt i Malmö och är inte beredd att rösta för att lägga ner det. Men i Stockholm finns det andra satsningar vi kan testa, innan vi inför något så kontroversiellt som sprutbyten.
Jag har tidigare debatterat väntetider till avgiftning med ansvarigt landstingsråd Birgitta Rydberg. Idag kan man få vänta några veckor på avgiftning. Jag vill att man ska kunna knacka på landstingets dörr och få hjälp omedelbart.
Jag skulle också vilja se en öppen verksamhet som erbjuder fotvård, rådgivning, samtal med och undersökning av barnmorska och annat medicinskt stöd till missbrukare. När vi testat den modellen i några år och utvärderat – först då kommer jag vilja ta ställning till sprutbytet.
I debatten återkommer argument som att det är på liv och död, att det handlar om smittskydd och människovärde.
Jag tycker att det är inhumant att dela ut gratis sprutor och samtidigt inte kunna erbjuda omedelbar avgiftning för den som efterfrågar det.
Det betyder att vi subventionerar ditt missbruk men inte är beredda att hosta upp dom stora pengarna som krävs för att få dig drogfri. Det är ovärdigt.