Jag fick frågor på mitt förra inlägg om arbetslinjen.
Jag gillar arbetslinjen därför att regeringen slagit fast att den är högt prioriterad. För mig blir det då ett alldeles utmärkt argument att kunna hänvisa till arbetslinjen, som sägs vara så viktig, för att på så sätt kunna skapa utrymme för att kvinnor ska kunna arbeta.
Det är ett bekymmer att vi har en regeringen som till varje pris vill att människor ska arbeta men inte sett till att det finns stödsystem som backar upp. Då tänker jag på barnomsorg efter normal kontorstid och barnomsorg där man faktiskt kan lämna barnet i tryggt förvar utan krav på egen medverkan.
Jag håller med regeringen i att det är viktigt att kunna arbeta för att försörja sig. Det är en nyckelfråga, och det har jag insett först på riktigt under min tid i Makalösa Föräldrar. Men om jag hade makten hade jag inte agerat på det sätt som regeringen gjort.
Jag hade haft högre ersättningsnivåer i a-kassan, och möjligheter till deltidsstämpling. Jag hade inte krävt att man ska söka arbete i hela Sverige. Jag hade lagstiftat om rätt till barnomsorg. Jag hade värnat Komvux. Jag hade sett till att man alltid har flera chanser i livet att ombilda sig på univerisitetsnivå. Lönegapet mellan män och kvinnor måste minska och för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden skulle vi införa tredelad föräldraförsäkring.
Jag tror nämligen inte att hungriga vargar jagar bäst. Vi kan också se att regeringens politik skapat ett nytt problem. Människor tvingas ta jobb de är överkvalificerade för. Och människor med rätt kompetens blir utan jobb. Regeringens politik förkortar möjligen tiden som arbetslös, men ökar problemet med fel person på fel plats.