Idag har jag tänkt på skillnaderna mellan att vara politiker i majoritet och i opposition. Mina egna uppdrag som folkvald och politisk tjänsteman kommer enbart från tiden som opposition.
Kanske är det därför jag ser oppositionsarbetet som värdefullt.
Sånt man kan ägna sig åt i opposition
– fånga upp snacket på stan och göra politik av det.
– strukturerat träffa, prata med människor och föreningar och fånga upp vad de upplever att majoriteten har för brister.
– slipa på sin egen politik och organisation.
– ständigt göra utspel, ständigt vara på hugget, utnyttja att man har massa kompetent folk som inte är uppbundna av att regera.
– inte missa chansen att påverka den förda politiken, föreslå tilläggs- eller ändringsyrkanden, eller skapa opinion för din fråga bland väljarna så majoriteten måste följa er linje.
– i stora frågor arbeta för blocköverskridande förslag,
– hålla det goda samtalet i gång med majoritetspolitikerna.
– slå larm när något är på väg åt helt fel håll.
Vad tycker ni? Är oppositionsarbete tråkigt? Finns det mer man kan göra än det jag räknat upp?
(Mats Pertoft påpekar att målet är att vara i majoritet. Så är det ju absolut och jag längtar så otroligt mycket efter det, för då kan vi börja genomföra grön politik.
Läs inte det här som ett inlägg på att jag har gett upp, utan som ett inlägg att jag går all in på politiken och ska göra allt jag kan för att få igenom så mycket grön politik det bara går, oavsett vem som får den formella makten.)