I förra veckan talade Maria Sveland ut om sitt liv som varannan veckaförälder, och det har så klart rört upp känslor att hon är nöjd med ett sådant liv.
Jag är oftast också varannan veckaförälder, eller nej. Jag är en förälder som har mina barn hos mig varannan vecka. Jag är alltid förälder. Så för mig är det känslomässigt ganska krävande att inte ha dem hos mig. Jag kan avundas dem som tycker det är den ultimata lösningen.
Jag är förresten så trött på alla fördomar som slår mot ensamföräldrar. Även kloka människor som teoretiskt tycker att var och en ska få definiera sin familj själv, har massa åsikter om ensamföräldrar. Vem som är det, vem som inte är det och vad som är svårast och hur man ska känna.
Det finns utmaningar i alla föräldraskap. Om man inte lever tillsammans med barnets andra förälder kan man ställas inför känslomässiga och ekonomiska utmaningar. Det kan finnas en andra förälder och en massa konflikter därav. Man kan sakna en andra förälder och därför ha få möjligheter till avlastning. Man kan leva i en ny relation med de fördelar och nackdelar det innebär.
Oavsett så har du själv rätt att bestämma vad du är för slags förälder, hur din familj ser ut, vilka utmaningar du ställs inför och hur du vill lösa dem. Maria Sveland till exempel, har gjort val och hon är nöjd och kan stå för dem. Det är modigt och avundsvärt.