Efter sommarens uppmärksammade artikel där jag blev anklagad för att sakna kärlek till mina barn eftersom jag påtalat orimligheten i att behöva vara frånvarande från jobbet under totalt 31 timmar på en fyraveckorsperiod, tog jag i december ett nytt grepp på livet.
Lucia är nämligen lätt att förutse så redan i början på november avstyrede jag alla försök till möten på morgonen, på tidig eftermiddag och sen kväll den 13 december. Allt som fick plats var ett möte mellan 13-14. Mer kärlek än så kan man inte ge sina barn.
Då fick jag plötsligt höra rykten om ett luciafirande för föräldrarna som skulle äga rum på kvällen den 14 december. Nångon vecka precis före kom det på papper. Problemet är att årets viktigaste möte pågår just 14-15 december. Landstingets budgetfullmäktige. Vi beräknas vara klara vid 21-tiden ikväll.
Jag skojar inte när jag säger att kombinationen luciatåg, dotterns solosång och mitt första budgetfullmäktige som ansvarig för hälso- och sjukvård gav mig sömnproblem.
Det var stor lättnad när jag till slut fick veta att barnen skulle gå luciatåg även på morgonen den 13 december. Igår på morgonen var jag på plats i skolan och njöt av ett avancerat och vackert luciatåg.
Idag är jag på budgetdebatt, och andra till barnen närstående vuxna hanterar kvällens lucialogistik med tillhörande obligatorisk fika. Det känns okej.
Uppdaterat: Fick just sms att fritids har föräldrafika i eftermiddag. Hur ska man då hinna hem och äta med barnen innan klockan 18 och lucia?