Igår publicerade jag en smärtsamt uppriktig och personlig artikel på Newsmill, om hur det känns att få ett gravidbesked i tider när kvinnor fortfarande råkar ut för diskriminering – vare sig de vill ha, planerar för eller har barn.
Jag gav några exempel, namngivna men också icke namngivna i samhället och i partiet, från vad jag har sett och upplevt för attityder kring kvinnor som vill vara föräldrar men som också har ambitioner.
Idag publicerar en av de andra partisekreterarekandidaterna Anders Wallner en artikel som bemöter min. Den är skriven tillsammans med föräldern till hans barn och de berättar hur de kombinerat föräldraskap med engagemang. De ger också positiva exempel på när människor i partiet kombinerat föräldraskap med tunga uppdrag.Vi har ju tack och lov många goda exempel också. En av språkrörskandidaterna fick förresten barn i veckan.
Sprider jag då en osann bild, som de faktiskt hävdar i sin artikel?
Verkligheten är inte svartvit. Jag har haft tunga förtroendeuppdrag i partiet i elva år (förbundssekreterare, politisk sekreterare, sammankallande i riksvalberedningen, landstingsledamot och nu ps-ledamot och landstingspolitiker) och varit förälder i tio av de åren. Mitt första barn föddes när jag var förbundssekreterare för Grön Ungdom. Det går att kombinera föräldraskap med engagemang.
Men, partipolitiken, och här får man skilja på att vara fritidspolitiker och anställd, är inte anpassad för småbarnsföräldrar, där har vi mycket kvar att göra. Och ännu desto mindre är den anpassad för föräldrar som inte har någon att dela sitt föräldraskap med. För att de föräldrarna ska kunna vara engagerade finns det ett jobb kvar att göra.
När det gäller attityder så skulle jag kunna berätta så många exempel där vi i partiet inte är immuna mot att vara fördomsfulla när det gäller kvinnor och föräldraskap, men vill inte lämna ut någon och faktiskt inte heller mig själv alltför mycket. Jag har tyvärr fått fler bekräftelser via mejl sen igår, från kvinnor som känner igen sig.
För att vara en öppen organisation där alla har möjlighet att vara aktiv utifrån sina förutsättningar krävs att man vågar hålla diskussionen igång. Vi har ett gemensamt ansvar inte bara att underlätta engagemang, utan också att markera mot attityder som trycker ner, oavsett om det är på diskrimineringsgrunderna eller föräldraskap.