Familjen börjar ta plats i politiken.
Ibrahim Baylan lämnade partisekreteraruppdraget med hänvisning till familjen. Fokus skrev i fredags en intressant text om att de bara kunde hitta män som lämnat tunga uppdrag med hänvisning till familjen. Deras slutsats var att kvinnor förväntas klara att kombinera båda.
Intervjuer med Håkan Juholts mamma har tagit stor plats i riksmedia. Igår var han med henne i antikbutik och Aftonbladet publicerar en bild. Jag tycker det är fascinerande.
Familjen Reinfeldt syns tillsammans på folkliga melodifestivalen. I en Aftonbladetartikel får Reinfeldt stå till svars för ett twitterinlägg som hans son gjort till Reinfeldts fördel.
Vad kan familjens allt större exploatering i politiken betyda? Kan våra olika sätt att vara familj få betydelse för vår trovärdighet som politiker? Den som kan visa upp en stor och nära familj får förtroendenytta av det?
Kan det betyda att vi inom några år börjar få en brittisk utveckling, där svek mot familjen i form av otrohet, också blir ett svek mot väljarna?
Det bästa vore om konsekvensen blir att när vi inser att politiker har familj (förälder/häst/hamster/barn/partner osv) så att kan vi börja anpassa det politiska livet, och även mediabevakningen efter de förutsättningarna.
Jag har tidigare bloggat om att jag är less på när politiker får kritik för att de har semester eller tar ledigt för att hjälpa en nära anhörig.
Jag hoppas att familjetrenden är ett sätt att göra politiken mänskligare.