Sedan några månader tillbaka har jag inte längre någon nytta av mitt extremt tunnelbanenära boende. Istället har jag hamnat i busslandet. Gröna linjen till Hagsätra är stängd för underhåll och istället får vi åka ersättningsbuss.
Det är klart att tunnelbanan måste renoveras, och SL har ordnat jättefint med ersättningsbussar som går ofta, men att åka buss är nåt helt annat än tunnelbana. En nyttig erfarenhet.
Till exempel har trafiksituationen på gatan närmst oss, blivit en helt annat med tät, tung trafik. Det skapas köer bakom bussen för vägen är för smal och med för dålig sikt för att man ska kunna köra förbi. Bussarna stannar helst inte vid övergångsställen som ligger i nära anslutning till busshållplatsen, utan drar på istället för att anpassa hastigheten så att människor hinner över innan bussen kommer fram. Barnen får inte gå över vägen själva längre.
Väldigt ofta kommer jag ut från porten och möts av människor med stress i blicken, som vill köpa biljett. Men när tunnelbanan försvann så stängdes stationen där biljettautomaten finns. Jag tror man kan köpa biljett i en kiosk som öppnar klockan 9.
I tunnelbana ryms så många fler än i en buss och trots att det kommer många bussar blir det trångt, framför allt för dem som bor efter Bandhagen. Det är inte säkert de kommer med och de får aldrig sittplats. De disciplinerade och respektfulla köer som tydligen finns på bussarna till Nacka och Värmdö finns inte här. Det är trängas som gäller.
Slutligen, resan blir ungefär 10 minuter längre vilket är mycket för en sträcka som annars totalt går på den tiden.
Med allt detta i beaktande så förstår jag att socialdemokraterna gärna vill bygga tunnelbana överallt. Dom är nog less på busslandet. Det är lätt att lova, men svårt att finansiera, inte minst för dom som har lovat bort alla trängselskattepengar till att bygga en superdyr väg.