Jag har haft en fysiskt ganska tuff graviditet. Det märks inte minst nu när jag är ledig och kroppen får komma ikapp. Jag borde nog varit lite snällare mot mig själv.
Jag kan ändå se fördelar med det jag upplevt av smärta i form av foglossning. För det första så kommer den med stor sannolikhet att gå över, det är få med kronisk smärta förunnat. För det andra har jag lärt mig helt nya saker om Stockholm.
När man har svårt att röra sig och dessutom är långsam får man helt andra perspektiv på vad som är viktigt, och hur man upplever kollektivtrafiken.
Betydelsen av hissar och rulltrappor blir så tydlig. En trasig rulltrappa påverkar hela dagsformen. Byten mellan olika trafikslag är ofta komplicerade historer som tar mycket energi och man hamnar mitt i ett flöde där alla andra har ett helt annat tempo.
Det är otroligt viktigt att de där sittplatserna längst fram i bussen är lediga för dem som behöver dem, för så mycket längre kan man inte gå innan bussen accelerar iväg. Jag vill inte ställa mig upp och släppa förbi medpassagerare förrän bussen stannat, för om jag står upp när den svänger eller bromsar påverkar det hela kroppen, och ökar smärtan.
Att komma på bussen eller tunnelbanan är förresten inte det lättaste. De flesta tränger sig förbi, och då syns det ändå på mig varför jag är långsam och har ont, till skillnad mot många andra.
Om du också har drabbats av foglossning så är mitt tips att använda foglossningsbältet. Jag vet inte varför det fungerar, men det gör stor skillnad.