Jag är en av dem som inte blir så glad av bilder på aborterade foster på stan. Min främsta reaktion grundar sig i att jag ogillar alla bilder på döda människor. Jag reagerar starkt på alla sådana bilder, oavsett syfte. Det är helt enkelt ovärdig dessa små liv, och ja jag har inga problem att se dem som liv.
Min andra invändning är att jag inte vill att mina barn ska behöva gå runt och fundera på vad det är för bebisar och vad som hänt med dem. Det är frågor som kan vänta. Jag och barnen fokuserar på att visualisera vår egen bebis i magen och bygga upp en förväntansfull relation till den. När barnen såg abortbilen i Almedalen var det inte bra för dem och jag hade ingen makt att skydda dem från vad som hände.
För mig fyller bilderna heller inget ”pedagogiskt” syfte. Jag tror inte att människor gör abort för att de tänker att det är en oformlig massa, en cellklump, som de vill bli av med. Människor gör abort för att de inte kan se att de kan ge barn rätt förutsättningar. En cellklump kan nog de flesta bära runt, men alla förstår att det kommer ut en bebis som förväntar sig föräldrar och det är där nånstans man bestämmer sig för hur man vill göra.
Slutligen, sedan jag lärde mig fakta om mödradödligheten i världen kan jag inte acceptera att så mycket energi läggs på något abort, som är lagligt, medicinskt säkert och motiverat av många skäl, och så lite uppmärksamhet och kraft går till att en kvinna i minuten dör av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning.