Jag fick nyheten om vad som hände i Norge vid halv fyratiden i fredags, på sms från en vän. Jag befann mig på resande fot så jag hade två sätt att få mer information, via min telefon och via radio. Precis som Johan Croneman skriver om så har svensk media inte briljerat i sin bevakning.
Via min telefon så följde jag istället Twitter, och där var nyhetsflödet av toppklass. När skjutningarna på Utöja blev kända kunde jag i stort sett få liverapport. Senare under kvällen började kloka människor bidra med tankar, frågeställningar reflektioner och analyser som bidrog till att jag kunde förhålla mig till det hemska som hänt.
Fredrik Virtanen tar händelsen i Norge som ett exempel på hur narcisissitiskt Twitter är. Han upplever att flödet användes för att synliggöra sig själv och få bekräftelse. Han måste följa helt andra människor på Twitter än vad jag gör. Det är mycket möjligt att det är en självupptagen krets han hittat och valt att följa.
På grund av snabbt ändrade planer så har jag ingen morgontidning förrän på torsdag. Det är fortfarande så att Twitter står för 99 procent av min informationsinhämtning av allt som händer i Norge. Jag får både nyheter, analys och debatt i mitt flöde. Dessutom uppdateras det ständigt. Jag är oerhört tacksam. Ingen tidning kan mäta sig med en så bred, och samtidigt så djup men också aktuell bevakning.
Cecilia Blankens har också bloggat bra om Virtanens krönika.