Idag berättar Ekot att unga söker akutsjukvård i onödan. En dansk läkare säger att det är en McDonaldseffekt, att man vill ha hjälp snabbt. Det är en tråkig analys, jag vet inte vad han har emot ungdomar. Det är väl överlevnadsinstinkter att vilja ha mat när man är hungrig och vård när man är sjuk?
Jag tror att förklaringen till alla unga på akuten ligger i att dom är vana att gå dit. Eftersom det sällan finns barnläkare på vårdcentralen uppmanar både BVC och Vårdguiden föräldrar att ta sina barn till akuten. Det är säkert så att när man är äldre och själv tar mer ansvar för sina vårdbehov så gör man som man minns att det brukar gå till.
Stockholms landstings revisorer har granskat barnsjukvården: ”Den samlade bedömningen är att det finns en god tillgång på vård och att det finns specialistkompetens att tillgå när det behövs, men styrningen av vården för barn är inte sammanhållen, patientströmmarna är inte optimala och det är otydligt var inom barnsjukvården det är tänkt att man ska vända sig när ett barn blir sjukt.”
Jag skulle önska en mer sammanhållen vårdkedja för barn till exempel genom att förlänga barnavårdcentralens uppdrag även när barnet börjat skolan. På BVC skulle det kunna finnas en barnläkare som gör en första bedömning och sedan lotsar vidare till rätt vårdnivå. Jag kan också tänka mig att låta landstinget ta över ansvaret för skolhälsovården.
Från tonåren och framåt kanske ungdomsmottagningarna skulle ta över. Vi i miljöpartiet har hittills föreslagit att ungdomsmottagningarnas uppdrag utökas till att också omfatta arbete mot psykisk ohälsa.