En sak som jag aldrig kan sluta vara förvånad över, är att trots att de borgliga partierna tycker att det är viktigt med privatiseringar så tillåter de sig att göra dem slarvigt. Bakslaget blir så stort att regeringen måste gå ut och sanera den förtroendeskada som drabbat utförsäljningsprojektet.
De hemska historier vi får höra från privat drivna äldreboenden i Stockholm berör alldeles särskilt mycket för att de visar en så ovärdig omsorg om våra gamla. Då vill vi gärna hitta syndabockar. Och det finns syndabockar att hitta! Däremot är det inte så enkelt som att det bara är ett enskilt företag, en enskild medarbetare eller att det bara skulle handla om vinst.
Istället handlar det om att vi (eller dom får man väl säga) privatiserar verksamheter av fel skäl. Vi gör det dessutom på ett klantigt sätt vilket hela tiden resulterar i att det finns utrymme för företag attt fuska (nu senast Securitas). Vi triggar igpng helt fel processer beroende på vad vi ersättare (som när vi ger betalt per läkarbesök, då görs det fler läkarbesök oavsett om det är till gagn för någon eller inte). Och vi sträcker ut handen åt företag som åtar sig att driva verksamheter till belopp som är helt orimligt låga med hemska konsekvenser när vi istället borde sagt stopp redan vid anbudet.
Politiker som gillar upphandlingar är för klantiga beställare. Politiker som inte gillar upphandlingar fastnar på tok för ofta i frågan om vinst. Båda sidor glömmer bort att se människan i det här.
Jag är helt övertygad om att det går att ge bra vård och omsorg även om man är anställd av ett företag iställlet för det offentliga. Nu har vi ett sådant läge att det förekommer privata utförare. Då måste vi utveckla vår kompetens, vi politiker. Vi måste bli bättre på att formulera vad vi vill ha, och skapa ett ersättningssystem som stimulerar kvalitet i den utsträckning att det inte finns utrymme för några enorma överskottsmarginaler.
Vi måste hitta ett sätt att göra de här upphandlingarna i egenskap av medborgarföreträdare. Sedan blir det juristernas uppdrag att skriva om kraven så att vi får ut det vi har beställt. En trygg, god, värdig vård eller omsorg för både medarbetarna och patienten.
Jag tror att alliansen vill göra de där privatiseringarna för att slippa ta så mycket ansvar. Och på ett sätt lyckas de med det, för när allt går fel är det få som går tillbaka till politiken, som beställt den undermåliga vården, och ställler dem till svars.
(Det här inlägget slår rekord i parenteser och är skrivet i syfte att blicka framåt och resonera kring hur vi ska gå vidare för att undvika att människor som behöver vård eller omsorg far illa. Det ska inte läsas som att Carema i det här fallet skulle stå utan skuld. Alla har ett ansvar att vara mänsklig och inte missbruka behövande människors förtroende.
Men som sagt, inte minst vi som är politiker och enbart existerar på grund av att vi fått förtroende från medborgarna att företräda dem i beslutsfattande om till exempel vård och omsorg. Jag skulle aldrig lägga min röst på politiker som är så ansvarslösa med så viktiga uppgifter.)