I förra veckan ställde Miljöpartiets landstingsråd Raymond Wigg en fråga till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl. Det handlade om synen på privata aktörer i välfärden, och hur man kan skapa bra villkor så att vi inte får tragedier i vårt landsting liknande den Stockholms stad med flera kommuner råkat ut för. Raymond tyckte att frågan var särskilt angelägen för oss just nu eftersom vi är mitt i en upphandling av ett helt sjukhus.
Och eftersom Raymond nämnde detta sjukhus, St Göran, så kunde man riktigt se hur nöjd Torbjörn Rosdahl var när hans enda besked var att därför kunde han inte svara på en enda fråga. Under upphandling råder sekretess. Fast jag undrar om han inte hade kunnat föra ett generellt resonemang om sin syn på kvalitetsfrågor ändå?
Samma besked får läsarna i en intervju med Filippa Reinfeldt i Dagens industri idag. Enligt hennes pressis så ska artikeln handla om att patientens kvalitet och valfrihet är fortsatt viktigt. Men när tidningen frågar om hur det är med viktning av kvalitet kontra pris i upphandlingen av det stora sjukhuset kan hon så klart inte svara med hänvisning till sekretessen.
Jag tycker att det är bekymmersamt att vara politiker i ett landstig som Stockholm, som gör så många upphandlingar, eftersom det betyder att man i stort sett inte kan prata om nånting, åtminstone inte förrän det är för sent. Här kan man verkligen säga att afärrsmässiga hänsyn och juridiken sker på bekostnad av medborgardialogen.
Det enda tillfället att ha dialog och möjlighet att påverka villkoren för hur sjukhuset ska drivas, eller vad det nu är som ska upphandlas, är vid förfrågningsunderlaget. Där har vi en stor politisk utmaning, att få till en debatt om hur man vill att saker ska fungera, ibland flera år innan det kommer att ske.
Läs gärna min berättelse om när vi skulle ta beslut om att bygga ett helt nytt sjukhus.