 |
| Bilden är lånad från Södermalmspolisen och visar det sista uppdraget jag var med på. En brand på McDonalds, Folkungatan. |
I måndags åkte jag med ungefär fem timmar i en ambulans. Vi började åka 7.30, och ett arbetspass är i tio timmar om jag förstått det rätt. Strax efter sju var de jag skulle åka med på plats för att byta om. Jag växlade några ord i fikarummet med ambulanssjuksköterskor som berättade om att obligatoriska utbildningspass schemaläggs direkt i anslutning till nattliga arbetspass. Vi pratade också om att Vårdguiden i allt högre utsträckning hänvisar till att människor ska ringa ambulans.
På fem timmar blir det ungefär fem uppdrag som hinns med. Varje gång vi satte oss i bilen och tryckte att vi var klara med ett uppdrag så kom det ett nytt på mindre än en halv minut. I det perspektivet är det intressant att ambulanssjuksköterskor inte längre har avtalad rast för måltidsuppehåll. Känslan av att varje minut spelar roll och att det hela tiden finns en kö av människor som väntar på akut hjälp var stark. Vid två tillfällen fick jag uppleva prio1-larm där det inte omedelbart fanns lediga ambulanser. Vid ett tillfälle befann vi oss på Östermalm och var den närmaste lediga ambulans i hela länet, till en riktig sjuk person i Botkyrka.
Trafiksituationen är ett annat område att reflektera över. Så täta köer och svårt att få upp hastigheten att människor ringde in till SOS alarm och rapporterade att vår ambulans hade svårt att komma fram. Och jag som brukar vara arg att gångtrafiktanter inte följer trafikregler, ens om de har svårt att gå eller det är halt, fick se människor gå över gatan mot rött ljus med ambulansen bara några meter ifrån dem. Varför gör man så?
Andra saker jag reagerade på är tekniken. Journalen får bara skrivas på sjukhus och inte i bilen, och bristen på utförlig information om den situation man är på väg till gör det svårare att förbereda sig.
Några timmar i ambulansen är att befinna sig i en speciell värld. Ambulanssjuksköterskor gör ett otroligt viktigt jobb. Jag imponerades av deras lugn, systematiken och det skickliga men ganska svåra handlaget (i mina ögon) att till exempel sätta en infart på en äldre person i en bil, som också saknar avlastningsytor.
Jag har själv aldrig behövt ringa ambulans men har haft en bild av att bara ambulansen kommer så ordnar det sig och allt kommer bli bra. Efter att ha åkt med några timmar så känner jag mig helt trygg med att det är så det är. Men de ambulanssjuksköterskor som gör jobbet kan vara både rätt trötta, på övertid och inte ha ätit på länge och jobbar i ständig resursbrist, så det krävs en stor personlig insats för att säkerställa den trygghet jag förväntar mig.