Idag sprang jag för första gången i regn. Det var inga problem. Lånade en löparjacka av min man som höll regnet borta.
Det är kul för inspirationen att börja springa kom när jag lyssnade på berättelserna från de som sprang ett iskallt maraton i Stockholm i juni. Jag var inte ute på hela den dagen och de var superglada för att ha varit ute och SPRUNGIT maraton! Så jag blev nyfiken på det där magiska som måste finnas med löpning, som kan ge såna positiva känslor. Nu är jag det åtminstone på spåren!
Annat kul är att jag fick springa en längre runda idag än jag brukar, för nu är löpningen en allt större del i programmet. Och mina byxor börjar bli för stora och vill trilla av.
