Igår firade Stockholms landsting 150 år. Det är 150 år av beslut om kollektivtrafik, kultur och till största del sjukvård.
Sjukvårdsbudgeten bara i vårt landsting är på 50 miljarder. Ungefär lika mycket som försvarsbudgeten. Enorma belopp.
Socialminister Göran hägglunds present till vårt och andra landsting var ett förstatligande av sjukvården.
Att samla sjukvårdens resurser i ännu större central koloss tror jag inte det minsta på. Sjukvårdsfrågorna, som är och kommer att bli än mer angelägna när det kommer till resursfördelning och prioriteringar förtjänar att diskuteras så nära medborgarna som möjligt.
Jag tror vi kommer att få se fler folkomröstningar liknande den i Västerbotten om akutvård i Dorotea. På ett sätt är de ett underkännande av oss sjukvårdspolitiker, att vi inte lyckats ta diskussionen om de tuffa beslut vården står inför, mer öppet med medborgarna.
Jag ser hellre fler lokala folkomröstningar en än stor statlig sjukvårdskoloss där medborgarnas insyn och möjlighet att påverka rationaliseras bort.