Det här med vad vi tycker är TV-underhållning. Å ena sidan finns program med människor med uttalade funktionshinder, som ska försöka hitta kärleken. Det har svaga tittarsiffror men debatten är hetsig om det är rätt eller inte, att vara funktionshindrad, längta efter kärlek och visa det i TV. Om detta tänker jag att har vi program med normalstörda människor med samma upplägg, så kan så klart människor med funktionsnedsättningar också skildras så. De väljer och beslutar dessutom själva, finns tack och lov inget kollektiv som kan sätta sig över dem där, även om många gärna vill.
I de programmen är funktionshinderna synliga och personerna som medverkar är öppna med dem, och har olika hjälpmedel som rullstol.
Så finns det en annan typ av program, som har många tittare och aldrig debatteras särskilt hetsigt. Jag tänker på program som Arga snickaren, Svenska Hollywoodfruar, Rent hus och Extrema samlare. Där ser vi ofta människor med stora svårigheter att skapa struktur, få saker gjorda, upprätthålla relationer, hantera sitt humör, och hålla ordning hemma.
Istället för hjälpmedel har dessa människors svårigheter växt dem allt mer över huvudet, många är deprimerade och räddningen blir en expert som röjer runt, och meddelar att nu är det dags att skärpa sig. Vi skrattar, vi förfasar oss, vi tröstar oss med vår egen fullkomlighet och några av oss känner igen sig.
Om människorna som deltog hade fått vara mer öppna med sina svårigheter hade det kunnat bidra till en ökad insikt om hur det är att leva med osynliga funktionshinder, som neuropsykiatriska, självskadebeteende eller annan psykisk ohälsa. Istället får vi så kallad underhållning tillsammans med skopa moral och en quick fix.
I verkligheten finns inga snabba eller lätta lösningar. Det handlar om att själv utveckla strategier för att hantera sina svårigheter, att omgivningen anpassar sig och att man får hjälp. Det kan handla om schema för när det ska städas, bilder som visar hur man städar. Läkemedel och terapi för att hantera ångest eller impulskontroll.
Första steget är så klart att se sina svårigheter och förstå dem. Just nu sitter hundratusentals människor och låter sig underhållas av andras funktionshinder utan att förstå att till exempel ADHD handlar om så mycket mer än att inte klara av kraven i skolan. Det kan också vara att impulsköpa en rivningskåk och aldrig lyckas med att få den i ordning.