Idag skriver Svenska Dagbladet att Stockholms län har lika många vårdplatser i psykiatrin som för tio år sedan. Trots att både befolkningen och den psykiska ohälsan ökat (eller i alla fall blivit mer synlig).
Igår tog min kollega Tomas Eriksson en debatt på fullmäktige om vilka behandlingsmetoder som används inom länets barnpsykiatriska heldygnsvård. Där tillämpas isolering av barn utanför lagens ramar.
Jag efterlyste också i en motion från Miljöpartiet en satsning på att arbeta med äldres psykiska ohälsa. En grupp människor med psykisk ohälsa som vi inte haft tillräcklig fokus på.
På den positiva sidan finns att en satsning på första linjens barnpsykiatri påbörjats. Resurserna till barnpsykiatriska utredningar har förstärkts. Alliansen har tillsammans med Miljöpartiet ökat kraven på och incitamenten för psykologer på vårdcentralerna.
Fyra av tio sjukskrivna är det på grund av psykisk ohälsa. Ett sådant samhälle har vi inte råd att fortsätta vara.
Vi måste hitta metoder att förebygga psykisk ohälsa, det handlar om föräldrastöd, människors ekonomiska förutsättningar, att känna sig delaktig i ett sammanhang, men kanske också miljöfrågor som buller och kemikalier.
Redan nu går forskningen kring psykisk ohälsa snabbt framåt. Det är viktig forskning som vi måste följa på nära håll, satsa på och gärna bedriva med klinisk samverkan. Viktigast av allt är att tar till oss resultaten när de kommer och har resurser för att genomföra dem.