Hur mår psykiatrin i Stockholm?

Idag skriver Svenska Dagbladet att Stockholms län har lika många vårdplatser i psykiatrin som för tio år sedan. Trots att både befolkningen och den psykiska ohälsan ökat (eller i alla fall blivit mer synlig).

Igår tog min kollega Tomas Eriksson en debatt på fullmäktige om vilka behandlingsmetoder som används inom länets barnpsykiatriska heldygnsvård. Där tillämpas isolering av barn utanför lagens ramar.

Jag hade en enkel fråga om tillgången på habilitering för små barn med autismspektrumtillstånd. Svaret var att resurserna till den varit underdimensionerade.

Jag efterlyste också i en motion från Miljöpartiet en satsning på att arbeta med äldres psykiska ohälsa. En grupp människor med psykisk ohälsa som vi inte haft tillräcklig fokus på.

På den positiva sidan finns att en satsning på första linjens barnpsykiatri påbörjats. Resurserna till barnpsykiatriska utredningar har förstärkts. Alliansen har tillsammans med Miljöpartiet ökat kraven på och incitamenten för psykologer på vårdcentralerna.

Fyra av tio sjukskrivna är det på grund av psykisk ohälsa. Ett sådant samhälle har vi inte råd att fortsätta vara.

Jag ser psykiatrin, för alla åldrar, som en oerhört viktig framtidsfråga. Det handlar om hur sjukvården ska ta hand om patienter med psykisk ohälsa. Jag är helt säker på att fånga upp dem tidigt och då vara generös med insatser är bra. Vi måste arbeta i team kring dem som blir svårare sjuka, och sätt in samordningsstöd så att de funktioner samhället erbjuder blir tillgängliga. Den som är svårt sjuk ska inte avvisas från vården på grund av platsbrist. Det kan få stora konsekvenser, så den risken måste vi ha marginal för att slippa ta.

Vi måste hitta metoder att förebygga psykisk ohälsa, det handlar om föräldrastöd, människors ekonomiska förutsättningar, att känna sig delaktig i ett sammanhang, men kanske också miljöfrågor som buller och kemikalier.

Redan nu går forskningen kring psykisk ohälsa snabbt framåt. Det är viktig forskning som vi måste följa på nära håll, satsa på och gärna bedriva med klinisk samverkan. Viktigast av allt är att tar till oss resultaten när de kommer och har resurser för att genomföra dem.