När jag för något år sedan skrev Miljöpartiets rapport om en trygg och modern sjukvård, så funderade jag mycket kring den effektiva vården. Jag funderade också på prioriteringar och hur pengarna ska räcka till de vårdbehov som finns, och som vi vet ökar.
Det vi ser idag är att en effektiv vård är lika med besparingar, och besparingar ger stort utfall i resultaträkningen om det är personal som får gå. Allt färre sjuksköterskor ska ta hand om allt fler, med allt större vårdbehov. Det tror jag inte är ett särskilt effektivt sätt att lösa vårdens problem på.
Jag är övertygad om att det går att hushålla med resurserna på bättre sätt. Jag är inte fientlig till teknik, utan att tekniska hjälpmedel och datorisering kan vara ett hjälpmedel för en mer effektiv vård (även om vi är långt ifrån där idag).
Däremot tror jag att det finns en stor frestelse i att köpa in ny teknisk utrustning. När jag presenterade vår sjukvårdsrapport så reste jag runt i landet. I ett av landstingen satt ledningen gisslan för att läkarna krävde en robotkirurgi-maskin, annars skulle de börja operera i ett annat landsting istället.
Idag berättar Ekot att Statens beredning för medicinsk utvärdering att det inte finns stöd i forskningen för att robotkirurgi är bäst, och att det dessutom finns fler robotar än det behövs för att möta behovet av operationer.
Det betyder att vi skulle klara oss med något färre maskiner av den här sorten, och kanske att man skulle kunna samverka mellan sjukhus och kanske rent av landsting. Det vore ett mer effektivt användande av resurserna.
En apparat för 20 miljoner löser inte resursfrågan i vården. Däremot sätter den ljus på att det finns andra områden som vi politiker kan se över och effektivisera, bortom personalbudgeten.