Igår kom Rädda barnens efterlängtade rapport där de fördjupar analysen av barnfattigdom, och tittar på familjepolitikens betydelse för att minska barnfattigdomen. En bra familjepolitik har större betydelse än vad jag tror att många inser. Ett exempel är barnbidrag och flerbarnstillägg, som ofta är ifrågasatta. De spelar roll! Att ha barn, och att ha flera barn, är sådant som ökar risken för fattigdomen.

Att den moderatledda regeringen ändrat målet för familjepolitiken kände nog få till. De gjorde det redan i första regeringsförklaringen.

Den socialdemokratiska regeringen hade som mål för sin familjepolitik att utjämna skillnader mellan olika familjer. Alliansregeringen började med att ändra det till att familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard. I den senaste budgeten har man lagt till ökad valfrihet och stärkt makt över de egna livssituationen för alla barnfamiljer.

Istället för att utjämna skillnader mellan olika familjer, till exempel sådana med barn och sådana utan, en slag solidarisk politik, så handlar det nu om att skapa förutsättningar. I klartext betyder det tuffare villkor för sjuka och arbetslösa så att man tvingas till arbete. Men så enkel är inte verkligheten, och en hög arbetslöshet och allt fler utförsäkrade föräldrar ökar barnfattigdomen.

Det där med valfrihet och makt handlar mest om rätten att välja förskola eller att få bli hemmafru. Det har i bästa fall inga effekter på barnfattigdom, i sämsta fall har det det.


Läs gärna en gammal Makalösakommentar, fyra skäl till varför barnfattigdomen ökar.
Gustav Fridolin, Magnus Ehrencrona och jag ger vår syn på barnfattigdom i Aftonbladet.

Jan Ericsson (m) skriver att jobbskatteavdraget minskat barnfattigdomen i Sverige: ”Riksdagens utredningstjänst uppskattar att andelen barn som lever i familjer med disponibel inkomst under gränsen för försörjningsstöd tack vare jobbskatteavdraget har minskat med 13 procent mellan åren 2007 och 2010”.

Jag tror att han blandar ihop korten när han samtidigt pratar om försörjningsstödet och jobbskatteavdraget, för om man går på försörjningsstöd får man inte jobbskatteavdrag. Det får man bara när man arbetar.

Jag tycker det är extremt intressant att han inte frågat riksdagens utredningstjänst varför det finns så många familjer som lever under gränsen för försörjningsstöd. Inte minst med tanke på Anders Borgs utspel om att kommunalarna har för höga löner.

Jag tror att arbeta är ett sätt att minska fattigdom. Men moderaterna blir allt mindre trovärdiga i sin jobbpolitik. Vi måste ha en schysst löneutveckling inte minst i kvinnodominerade yrken, för det kommer ge genomslag på barnfattigdomssiffrorna. Föräldrar måste ha tillgång till barnomsorg oavsett när på dygnet de arbetar.

En annan viktig del i en seriös politik för jobb är möjlighet till utbildning. Läste precis att antalet lediga jobb ökar men att arbetslösheten inte minskar i samma takt, och det beror enligt TCO på att obalansen mellan olika utbildningsnivåer ökat.

Sådana perspektiv saknar moderaterna helt.

Uppdaterat: HBT-sossen har läst utredningen och där står det ”Det går således inte att dra några säkra slutsatser om avdragets inverkan på barnfattigdomen från år 2007 fram till idag.”

Unga Örnar har fått in en utmärkt replik i Svenskan.

Rädda barnen i Ludvika startar fritidsbibliotek där barn kan låna dyr utrustning, som skridskor. De har också visat bio och berättar hur barn och föräldrar uppskattade att gå tillsammans.

Det är ett fint initiativ och jag tror absolut det är bra för barnen men frågan är om ansvaret ska ligga på enskilda Rädda barnenavdelningar. För den som inte har ett fritidsbibliotek där man bor kan jag tipsa om att det går att söka hjälp från Majblomman till till exempel fritidsutrustning.

Idag släppte Rädda barnen sin barnfattigdomsrapport. Den visar fattigdomsutvecklingen fram till och med 2008. Totalt lever 220 000 barn i fattiga familjer och det är en ökning med 10 000 barn. Sorgligt.

Jag skriver på Aftonbladet om vikten av att inte stämpla barn som fattiga utan istället visa att vi inte glömt dem och ge dem både verktyg för att växa och tro på framtiden. Till exempel genom att låta dem äta sig mätta i skolan.

Mikalea Valtersson, ekonomisk talesperson, skriver i Expressen om sin egen uppväxt med ensamstående mamma, och hur partiets ensamförälderpolitik ser ut. Mikaela kommer också att begära en riksdagsdebatt om barnfattigdomen.

Våra ledamöter i Socialutskottet och Socialförsärkingsutskottet, Magnus Ehrencrona och Gunvor G Ericsson kommenterar rapporten här, och tipsar om vår riksdagsmotion om hur vi vill förbättra för barn.

Jag är mycket glad över partiets engagemang i fattigdomsfrågorna!

Från Göran Hägglund har vi som vanligt (om jag inte missat nåt?) hört ingenting. Trodde att kristdemokraterna senast i helgen var inne på att ta strid för de mjuka frågorna i regeringen. Upp till bevis!

Uppdaterat: Maria Larsson kommenterar på Twitter att hon tycker att Rädda barnen är oseriösa, med anledning av barnfattigdomsrapporten.  Märkligt.