Det sänds nåt program på SVT som visst ska handla om feminism men som väl egentligen mer beskriver en personlig resa från att vara ung och arg, till att bli äldre och tycka att anpassa sig till normer har fler fördelar än att klaga på dem.
Samtidigt i samma kanaler, i samma värld. Jan Björklund hälsar att tonårstjejer med ångest ska tagga ner.
Ibland används ångest lite slarvigt. I Läkartidningens granskning av ungas psykiska hälsa kan man se att ångest och depression i enlighet med medicinsk definition har ökat, fast att det borde minska. Skolarbete är en vanlig orsak till stress. Jan Björklunds svar på det som läkarna ser är att individen ska tagga ner och att samhället, den här gången skolan, ställer för låga krav. Han argumenterar helt frikopplad från verkligheten. Ska han fortsätta bestämma så kommer ungas psykiska ohälsa att öka. Varför blir ingen arg och säger ifrån?
Och förra veckan hade Studio Ett intervjuat en kvinna med kraftigt delade magmuskler, som gav henne bråck och smärtor. Men eftersom magmusklerna delade sig under graviditeten ville ingen riktigt hjälpa henne. Till slut opererade hon sig för sina egna pengar och är nu tillbaka i arbete, smärtfri. Jag blir så arg att hon behövde betala själv.
Det finns massor med mer exempel på hur en ojämställd värld hela tiden försämrar kvinnors möjligheter att leva ett bra liv. Sluta nu älta Belinda Olssons medelålderskris och var lite arga istället, och gör skillnad på riktigt.
Jag är jätteglad att Feministiskt initiativ fått flera tusen medlemmar på sista tiden. Det känns hoppfullt. Sverige behöver fler politiskt engagerade feminister, oavsett i vilket parti.