I en intervju med Fredrik Virtanen har jag förstått att Filippa Reinfeldt säger:
”Jag har för övrigt aldrig bakat en mandelmussla i hela mitt liv. Det har jag aldrig uttryckt heller, säger hon. ”

Vilket fantastiskt citat!

I senaste numret av Passion for business läser jag en intervju med Fredrik Reinfeldt och slås av att han nog är vår första jämställda statsminister. Han har barn i skolåldern, han har en fru med ett krävande arbete och alltså inte en som backar upp honom, han städar hemma och jag hoppas att han var föräldraledig.

Hur det nu verkligen ser ut hemma i Sagerska kan man inte veta, men han ger i alla fall ett gott intryck att värdesätta ett jämställt föräldraskap. Det gör mig glad, för jag tror att det spelar roll hur till exempel statsministern lever.

Carin Fredlund är nån slags reklamkrönikör på Dagens industri och jag brukar numera lämna kommentarer om reklam och kommunikation till den i familjen som jobbar med det.
Men idag blev jag så provocerad av hennes krönika.

Rubriken är ”Sponsorflykten avslöjar feghet” och hennes poäng är att Tiger Woods spektakulära otrohet inte är skäl nog att dra in sponsring. Istället kan sponsorer som Nike och TagHeuer vara glada att Woods varit så attraktiv i deras produkter, att många kvinnor vill ha honom.

Jag har betraktat historierna om Tiger Woods på lite avstånd men ändå med visst intresse, därför att enskilda människors öden påverkar våra attityder.

Det enda som jag sett som positivt i den är historien är det stöd som uttalas för Woods fru.

Det är bra att vi ifrågasätter den könsmaktsordning som gör att män tycker sig ha rätt till fri tillgång på kvinnor och gärna de mest stereotypa kvinnor man kan tänka sig.

Det är bra att vår förväntning på män är att de ska vara ansvarsfulla familjefäder och det är bra att vi blir besvikna när det inte är det.

Jan Helin har bloggat bra om ur man tänkt publicistiskt kring dramat som utspelats och det stödjer min teori om att Tiger Woods gjort bort sig.

Carin Fredlund däremot, verkar vara fast i en helt annan tidsålder, vilket är extra tråkigt när hennes uppdrag egentligen är att spana på nya trender.

Jag har gett mina fem bästa tips för att öka jämställdheten i praktiken, när det gäller förtroendeuppdrag inom ideella organisationer, till Sektor 3. Utgångspunkten är Makalösas verksamhet.

Vad tror du funkar?

1. Inga kostnader
   För att bli medlem betalar man en avgift på 150 kr. Därefter försöker vi hålla verksamheten fri från avgifter, om det inte handlar om nöjesaktiviteter. Alla nationella utbildningar är kostnadsfria. Vi står för resa, boende, mat och barnverksamhet.
2. Barnverksamhet
   Vi samarbetar med bland annat Volontärbyrån och erbjuder barnverksamhet på våra aktiviteter. Man ska alltid kunna ta med sig barnen på våra styrelsemöten, utbildningar, läger, utflykter och diskussionsträffar.
3. Val av mötestid
   De flesta av våra möten sker på helgen. Den allra vanligaste mötestiden är söndag eftermiddag. För många föräldrar är det svårt att komma hemifrån på vardagskvällar. Då har man fullt upp med matlagning, tvätt och läxor.
4. Effektiva möten
   Våra riksstyrelsemöten har gått från att pågå i två, tre dagar till att nu vara som mest i sju timmar. Genom väl förberedda handlingar som alla kan läsa på i förväg, och att man är noga med att hålla tiderna blir mötestiden effektiv och man ökar förutsättningarna för deltagande.
5. Respekt och förståelse
   Vi försöker ha förståelse och respekt för varandra. På andra ställen i föreningslivet hör jag ofta hur man kritiserar när någon missat ett möte, eller måste hoppa av ett åtagande. Hos oss är det okej, vi förstår att det kan hända saker som man inte rår över. Det viktiga är att man meddelar sig så kan någon annan gå in istället.

Jag kommer gärna till partiet och ideella organisationer och berättar mer om det här sättet att arbeta!