Helenes Blogg

Tankar om miljö, omsorg och välfärdssamhället.

Politik och familj – måste man?

Politiken ställer krav på ständig tillgänglighet. Catarina beskriver det så bra i ett inlägg på sin blogg, citeras delvis här:

Jag minns när akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var hotat av nedläggning 2003, jag tror att det är få som minns det så väl som jag gör. Jag var mestadels ensam hemma med vår äldsta dotter som då var ett år. När jag inte jobbade alltså. Varje ledig stund ringde telefonen oavbrutet; det var oroade medborgare, andra politiker (för eller mot), journalister från TV och rikstäckande tidningar och jag var hela tiden tvungen att svara. Och vad gör man när man inte kan få 1+1 att bli 2, dottern ligger på golvet och gråter av hunger, larver i pannkakssmeten och telefonen bara ringer?

Politiken innebär också massa möten, ofta på kvällen. Och det är oflexibla möten. Man ska ta hänsyn till beredningsprocesser och andra människors schema. Att barnet trillat med huvudet före nerför trappan spelar ingen roll.

Måste man verkligen vara politiskt aktiv när man har småbarn? Kan det inte vänta? Är inte priset man/barnen får betala för högt?

Politik inte meningen att vara en sysselsättning för resten av livet så självklart kan du välja att vara mer aktiv i perioder när din situation gör det enklare för dig.

Jag har själv valt att lämna ett uppdrag som jag trivdes bra med, för att min familjesituation krävde det. Och det är inget jag ångrar eller reflekterar över. Det var bara att göra.

Men, politik bygger på representativitet. Politiker har olika perspektiv. Ofta kan man inte se längre än näsan räcker. Så ska det finnas en bra politik för områden som är viktiga för dig, och för andra med vardagar som liknar dina, så behöver du vara politiker åtminstone nån gång under din livstid.

Här är mina tips till partier och andra föreningar som vill öka jämställdheten hos sina förtroendevalda.

Politik och familj – men hur då?

Ni som läste förra inlägget har nu förstått att barn inte får vara ett hinder för att vara politiskt aktiv. Hur gör man då rent praktiskt?


Jag har en mandatperiod som fritidspolitiker bakom mig. Samtidigt har jag haft ett krävande jobb (det dök upp nånstans mellan att listorna fastställdes i början av året och valdagen i september), och varannan veckasliv med barnen. Jag har också gjort en valrörelse med en nionmånaders flicka. Hon lärde sig gå där i valstugan.

Mina tips
Välj ett eller max två uppdrag. Gärna två uppdrag som hänger ihop, som nämnd + fullmäktige.

Försök hålla uppdragen till dagtid. Du har rätt att vara ledig från ditt arbete för politiska förtroendeuppdrag.

Gör det bara så länge det känns värt det.

Vänd på perspektiven. Att du är kvinna och politiskt aktiv gör dig till en norm för dina barn. Det är bra.

Se till att partiet hjälper dig ta kostnad för barnvakt, med vita pengar.

På större partiarrangemang ska det finnas barnverksamhet. (Mina barn har numera ett eget nätverk av kompisar som dom hejar på/leker med under Almedalsveckan).

När det är möten på kvällar och helger, eller om du har en bebis så går det att ta med barnet. Det är bättre att ta med barn än att inte komma alls. Alltid på barnets villkor så klart. Och tänk på att ta hänsyn till människor med hörselnedsättning, det blir lätt massa ljud kring barnet som kan försvåra för några att följa med i samtalet.

Mycket av politik handlar om kommunikation. Styr över det till e-post/blogg/twitter/facebook som du kan hantera när det passar dig.

Om du har svårt att gå på kvällsmöten, kompensera med att skriva debattartiklar, insändare, motioner, frågor, interpellationer, och kampanjplaner.

Var aktiv på e-post/Gittan eller motsvarande system för internkommunikation så folk ser dig och du kan påverka utan att alltid vara på plats fysiskt.

Ligg alltid steget före så att du inte uppfattas som slarvig i de situationer när du kommer behöva ställa in med kort varsel. Anmäl förhinder i god tid, ha bra kontakt med din ersättare (min är pensionär och kan hoppa in med sekundkort varsel) och var påläst. Dom ska känna att det saknas nåt när du inte är där.

Mitt icketips
Att välja rätt man – läs här varför det är ett dåligt tips.

Ni som läser här har säkert egna tips och erfarenheter?

Gösta, Gösta vakna! Vi lever inte på 50-talet längre

Ibland är jag naiv och får för mig att kampen för kvinnors rätt att arbeta är tagen och att det är självklart. Idag läste jag till och med en rapport från EU-kommissionen där de läxar upp medlemsländerna för att de brister i att ordna barnomsorg, på de tider när föräldrar arbetar. Kommissionen bevisar att länderna förlorar både i födelsetal och ekonomiskt, på såna missar. Upplyftande läsning.

Men framåt kvällen hinner verkligheten ikapp mig. Mathias Knutsson tipsar om en artikel i Kristianstadbladet. Kristianstad kommun ska anställa ny vd och väljer en man därför att den enda kvinnan hade småbarn. Jag citerar Gösta Johansson:

– Det var en som bara hade dansutbildning. Och så en kvinna från Malmö som verkade kompetent, men hade små barn. Där insåg vi i styrelsen att det är ohållbart att pendla 1,5 timme var väg om dagen med små barn hemma.

Han måste vara komplett galen.

Vem är det som avgör vad som är en hållbar familjesituation eller inte? Vad vet han om denne kvinnas familjesituation, tillgång till barnomsorg, planer på att flytta om drömjobbet dyker upp?

Jag orkar inte skriva mer om detta just nu, jag blir personligt ledsen av att höra sånt trams. Jag tar kontakt med DO och ser vad vi kan göra.

Även Camilla Wagner på Veckans affärer uppmärksammar Gösta Johanssons uttalande.

Minister + föräldraskap = sant?

För det första. Att få sin graviditet outad på en ledarsida i Dagens nyheter. Så obehagligt! Det får mig att misstänkta att skribenten (var det Brors?) har personliga intressen i vem som blir minister. Och därför sänker sig så lågt, att sprida information som hör bäst hemma i den närmsta kretsen.

För det andra. En graviditet är inte en anledning att inte kunna vara arbetsför. De flesta mår bra under graviditeten och Försäkringskassan godtar inte ens sjukskrivningar som beror på symptom kopplade till graviditet.

För det tredje. Ohlsson med partner ska så småningom, om allt går bra, få en liten bebis i familjen. Är barn att betrakta som ett arbetshinder? Den kampen har vi redan utkämpat om ni minns. Nuförtiden har vi föräldraförsäkring som omfattar både män och kvinnor, och vi har hyfsat utbyggd barnomsorg.

För det fjärde. En minister utses för sin kompetens och sin lämplighet. Inte med hänsyn till sin familjesituation. Om det var så att familjesituationen spelade roll så skulle Littorin aldrig kunna vara minister. Han hävdar ju på fullt allvar i en inlaga till sin vårdnadstvist att hans arbete förhindrar honom att ta ansvar för sina barn.

Föräldraförsäkringen

Härligt vältajmat med en dn-artikel om att pappors uttag av föräldrarledighet ökar, höll TCO sitt seminarium om föräldraförsäkringen.

Deltagare var Tryggvi Hallgrímsson, Jafnréttisstofa/Icelandic Centre for Gender Equality, Siv Gustafsson, professor emeritus Amsterdams universitet och Anne Grönlund, docent i sociologi och redaktör för boken ”Jämställdhetens pris”

Här är mina tweets från seminariet:

  • Tcosem: det verkar fortf som att försäkringskassan tar ett ojämt uttag av f-ledighet för givet.

  • Tcosem: tredelad f-försäkring har ökat barnafödandet och stärkt mäns anknytning till sina barn.

  • Tcosem: få pappor på island tar ut mer än 3 månader.

  • Tcosem: karriärförlusten vid föräldraledighet är mindre ju äldre man är

  • Tcosem: om man förlitar sig på att föräldrar ska förhandla fram en delning av f-penning kommer klasskillnaderna öka.

  • Tcosem: vi upplever oss som jämställda för vi definierar om vad jämställdhet är hemma i vår egen familj.

  • Tcoseminariet: men att bete sig jämställt i hemmet känns inte rätt, därför gör man inte det.

  • Tcoseminariet: jämställdhet är teoretiskt självklart.