Helenes Blogg

Tankar om miljö, omsorg och välfärdssamhället.

Ensamförälder provocerar

På sista tiden har jag fått flera reaktioner på att kräva något särskilt för ensamföräldrar, när det är så jobbigt för alla att vara förälder. Eller så finns det dom som säger att det är inte alls jobbigt att vara förälder, men tycker man det kan man bara lämna över barnet till den andre föräldern..

Jag är faktiskt förvånad över hur svårt det har varit att få allmän acceptans och förståelse för ensamföräldras villkor.

Det är en utmaning att vara ensamförälder, det är en utmaning att vara förälder över huvud taget. Men, de flesta frågor Makalösa uttalar sig i grundar sig på forskning som visar att vissa grupper har ett behov av stöd/förändring som de inte får.

Det kan handla om ekonomi, nu senast redovisas ensamföräldras tuffa ekonomi föredömligt i regeringens budgetpropp. Det kan handla om trångboddhet, brist på bostad, överrepresentation av ohälsa och svårigheter att få arbete på grund av barnomsorg. Det är problem som finns på riktigt, som är vetenskapligt belagda men som vi ser att det brister i att åtgärda.

Sedan lyfter vi också ibland livspusseldiskussionsfrågor. Det provocerar mycket och mest provocerade blir gifta kvinnor. Trots att det har varit mycket fokus på tvåförsörjarfamiljens livspussel, att hinna städa osv, och dom har fått möjlighet till avdrag på skatten för att underlätta deras vardag.

Ensamföräldrar vill också rymmas i den diskussionen. Vi vill att vår vardag beskrivs och diskuteras, att vi ses som en fgamilj bland andra familjer och att det förhoppningsvis i diskussionerna kommer fram lösningar. Lösningar på vårt livspussel kan vara kollektivhus, läxverkstad på fritids, tillgång till barnomsorg, grannar/vänner/släktingar som man kan be om hjälp. Jag tycker inte att bara kärnfamiljen får äga livspusseldiskussionen.

Slutligen, många av de saker vi påtalar skulle göra gott även för andra föräldrar om det förändrades. Pratade med en insiktsfull kvinna på ett av fackförbunden, och hon hade kommit till slutsatsen att om man organiserar samhället för ensamföräldrar så kommer det gynna alla föräldrar. Jag håller med.

(Det svåra med att synliggöra behoven är perspektiven. De allra flesta klarar sig bra, men bland dem som har det tufft inom ovan nämnda områden är ensamföräldrar överrepresenterade, eller ibland till och med i majoritet. De flesta trollar med knäna och fixar så klart situationen, men ska det verkligen vara så?)

I love Twitter

Idag upptäckte jag att det pågick en konferens om barnets rätt i familjen. Det är en fråga som Makalösa arbetar mycket med, när det gäller barnet i en vårdnadstvist. Därför var jag förvånad att vi inte fått någon inbjudan, särskilt när vi är inbjudna till andra regeringskonferenser senare i höst.

Bara efter någon timme svarade Göran Hägglund att vi fått en inbjudan via Barnombudsmannen. Jag är glad för det snabba svaret och för att ha hittat en bra kanal för dialog med Göran Hägglund.

Och hur var det med inbjudan? Jag har letat bland mina mejl men jag har inte fått den, den har antagligen fastnat någonstans. Synd, men kanske finns det dokumentation från konferensen som vi kan ta del av.

Tre av av tio kommuner saknar policy för avgifter i skolan

Skolinspektionen kritiserar kommunerna för att de trots en skärpning i lagen, fortsätter ta ut höga belopp i avgifter i skolan. Var tionde kommunal grundskola och var fjärde gymnasieskola får kritik. Skolan får ta ut hundra kronor per läsår, men många försöker få in högre belopp.

Under sommaren har Makalösa föräldrar genomfört en undersökning i Sveriges kommuner. En av frågorna var om kommunen har en policy för hur stora belopp skolan får ta ut till klasskassa och utflykter. Sju av tio kommuner har en sådan policy, tre av tio saknar det.

Många skolor kräver eleverna på ganska höga belopp. Många barn stannar hemma och är ”sjuka” eller får hitta på ursäkter i skolan varför man inte har pengar med sig. Eller så får man pengar med sig och så är det något annat som föräldrarna tvingas spara in på. .

Ibland får vi höra att det handlar om att sätta guldkant på vardagen. Då ska man komma ihåg att den där guldkanten kan se olika ut från familj till familj. För någon kan det vara en resa till Sälen per år, för andra kan det vara ett biobesök per år.

Pensionärer vs ensamföräldrar?

Det väckte starka känslor på min Facebooksida idag när jag avslöjade att jag tycker regeringens skattesänkning till pensionärerna var felprioriterad.

Några av argumenten: Man ska inte ställa svaga grupper mot varandra. Min mamma som är pensionär har mindre pengar än jag. Vem är egentligen ensamförälder?

Alla de här argumenten är fega på det sättet att de inte erkänner det faktiska problem som finns. Jag ska ändå besvara dem:

Nej en politiker ska inte ställa svaga grupper mot varandra. En företrädare för en organisation kan gott få kosta på sig att göra det, när ensamföräldrar så kategoriskt aldrig får det stöd de förtjänar. Pensionärerna har resursstarka orgnaisationen, många medlemmar och en stark allmän opinion.

Ja, det finns pensionärer, särskilt kvinnor som har en tuff ekonomi. Hoppas 350 kr i månad är dem till nytta. Men om vi inte skapar en tillgänglig arbetsmarknad för kvinnor/föräldrar så kommer regeringen för all framtid att tvingas prioritera pensionärerna.

Vem som är ensamförälder då? Jag driver inte att den som upplever sig ha det bra ska få mer pengar. Jag försöker uppmärksamma att det finns en stor grupp som VERKLIGEN inte har det bra. Exakt hur de ska defineras är politikernas problem att lösa, men via bostadsbidraget tror jag att man når många av dem.

Vi kan inte negligera att det finns barnfamiljer som inte har råd att köpa mediciner till sina barn. Jag tänker inte låta det gå obemärkt förbi.

(Makalösa tog förresten förra året initiativ till ett möte mellan pensionärsföreningarna, studenterna och oss för att diskutera hur vi ska förhålla oss till varandra och det här med att ställa svaga grupper mot varandra. Resultatet av det mötet var att vi alla kände att det var dags för satsningar på ensamföräldrar.)