Miljöpartiets kongress i Umeå är avslutad. Först i efterhand inser jag att kongressen på sätt och vis ger ett kvitto till om vi i partistyrelsen har uppnått de förväntningar som finns på oss.
Plenumdebatterna innehöll så mycket bra resonemang, unga som gamla, och nya medlemmar och veteraner resonerade tillsammans.
Vi har formulerat en konkret skolpolitik. Det var bra att kongressen gjorde ett tillägg om elevorganisationernas betydelse.
Vi enades kring tio principer för klimatpolitiken. Med lite klimatterapi så kommer fler partier att inse hur bra principerna är.
Vi har också konkretiserat äldrepolitiken, utvecklat stadgarna för att passa till den ambition vi har om att vara ett parti med något för alla. Även kongresserna 2013 och 2014 har fått uppfräschade dagordningar för att partiprogrammet ska antas med en smidig och demokratisk process, och mynna ut i ett valmanifest att vinna val med.
Vi hann allt detta på bara två dagar. Dessutom körde vi speed dating och klimatterapi med umeborna och lyssnade till finska grönas presidentkandidat Pekka Haavisto. Grön Ungdom och Gröna Studenters sammanlagt fyra språkrör höll fantastiska tal, var och en på sitt sätt men inget av dem lämnade oss oberörda.
Partisekreteraren önskade sig en tillgänglighetslagstiftning i födelsedagspresent, Åsa Romson krävde klimatsvar av Statsministern och Gustav Fridolin tog oss med på en resa som svar på alla frågor om vart Miljöpartiet är på väg. Jag är så stolt över alla våra företrädare.
Och så hade vi roligt också. Det syntes inte minst när hela salen euforiskt dansade till Loreens vinnarlåt. Hoppas kunna lägga upp en film på det senare.
Tack till alla som gör allt det här möjligt.
