Jag har förändrat min aptit på sociala medier. För det mesta är jag aldrig på Facebook på helgen, mest för att många kontakter där är mixade med mina uppdrag och det privata. Men under semestern loggade jag ut mig helt från Facebook i en månad, och gjorde bara nån enstaka uppdatering på Twitter. Och det finns mycket litet sug att komma tillbaka.

Jag har testat att twittra och få igång dialoger om mina favoritämnen men lusten att hänga där kommer inte tillbaka. Jag gissar det som kan få mig tillbaka är en större nyhetshändelse, vid sådana är Twitterbevakningen oumbärlig.

Istället har jag instagrammat hela sommaren. Jag har njutit av livet och lagt upp små fragment av bilder på sådant jag tyckt om.

Och sedan vardagslivet drog igång har jag bloggat mer än på länge. Och det känns bra. Så då får det vara så ett tag framöver.

Jag fick nyheten om vad som hände i Norge vid halv fyratiden i fredags, på sms från en vän. Jag befann mig på resande fot så jag hade två sätt att få mer information, via min telefon och via radio. Precis som Johan Croneman skriver om så har svensk media inte briljerat i sin bevakning.

Via min telefon så följde jag istället Twitter, och där var nyhetsflödet av toppklass. När skjutningarna på Utöja blev kända kunde jag i stort sett få liverapport. Senare under kvällen började kloka människor bidra med tankar, frågeställningar reflektioner och analyser som bidrog till att jag kunde förhålla mig till det hemska som hänt.

Fredrik Virtanen tar händelsen i Norge som ett exempel på hur narcisissitiskt Twitter är. Han upplever att flödet användes för att synliggöra sig själv och få bekräftelse. Han måste följa helt andra människor på Twitter än vad jag gör. Det är mycket möjligt att det är en självupptagen krets han hittat och valt att följa.

På grund av snabbt ändrade planer så har jag ingen morgontidning förrän på torsdag. Det är fortfarande så att Twitter står för 99 procent av min informationsinhämtning av allt som händer i Norge. Jag får både nyheter, analys och debatt i mitt flöde. Dessutom uppdateras det ständigt. Jag är oerhört tacksam. Ingen tidning kan mäta sig med en så bred, och samtidigt så djup men också aktuell bevakning.

Cecilia Blankens har också bloggat bra om Virtanens krönika.

Min kära pojkvän fick Brit Staktsons bok Politik 2.0 häromdagen, och jag var snabb att lägga vantarna på den. Jag läser snabbt så det gör nog inget.

En första reflektion från min sida är att jag är dålig på att länka. Måste bli bättre på det, men det gör bloggandet lite mer krävande. Och, ärligt, jag läser ytterst få politiska bloggar.

Jag slukar nyheter i alla former. Om jag vill veta vad bloggare tycker om nåt så går jag in på knuff.se och väljer slumpvis någons blogg och läser där.

Jag prenumererar på runt 40 bloggar. Tre är rakt av politiska, resten handlar om mer ytliga ting. De utgör en bra kontrast till det jag till vardags och största delen av min tid ägnar mig åt. Plus att jag får snappa upp en och annan kommentar till en nyhet från någon som inte är proffstyckare. Klart givande.

Uppdaterat. Peter Andersson är medförfattare till boken 2.o och en av de få politiska bloggare jag läser varje dag. Så nu testar jag att länka till honom, enligt konstens alla regler 🙂 Mycket läsvärd blogg!