Valrörelsens
Bästa: Stödet från vänner som annars inte är mp-väljare, nya vänner, allt stöd, all uppskattning jag fått. Ingen jante så långt ögat kan nå.
Överraskning: F! som inte ville se att en rödgrön regering är bättre för jämställdheten än en blå.
Bästa kampanjmetod: alla rödgröna familjefester
Jag tar tillbaka: Att s knackade dörr var bättre än jag först insåg. Kanske medverkar det till det höga valresultatet?
Sämsta: Alliansens osaklighet i debatten och alliansens ovilja att ta ansvar för sådant de inte lyckats med.
Kan bli bättre: slutresultatet.
Utmaning: De snabba skiftena i opinionen.
Tillgång: Våra medarbetare och vår välorganiserade kampanjfunktion. Helt otroligt att vi med så små resurser kunde kampanja som det stora parti vi är på väg att bli.
Hjälte: Mona Sahlin. Jag gillar henne.
Huvudfrågor: Till slut blev det vilket samhälle vi vill ha. Innan dess, att ta ansvar för Sverige.
Hjärtefrågor: Sjukvård, jämställdhet och familjepolitik.
Skönaste: Att ha två samarbetspartier, att inte alla partier var potentiella hot. Skönt att dricka en kopp te med s i deras valstuga, och att småprata och peppa med vänsterpartiet lite här och där.
Sociala medier: Funkar även om det inte avgjorde. Klamydiabrevet har bevisat det. Och för mig personligen har det varit mycket bra, återkommer om det.
Oumbärligaste: Min pojkvän!
Tålamod: Mina barn har hanterat valrörelsecirukusen och min frånvaro från hemmet med fantastiskt stort tålamod och förståelse för att det är viktigt men att det går över.
Låtar:
