Helenes Blogg

Tankar om miljö, omsorg och välfärdssamhället.

Smärta

För någon månad sedan besökte jag Smärtmottagningen, en specialistläkarmottagning för utredning av långvariga smärttillstånd. Den leds av Björn Bragée, SVT:s Arga doktorn.

Jag fick en inspirerande dragning om hur Smärtmottagningen metodiskt arbetar för att ställa rätt diagnos med människor som söker vård på grund av smärta. Orsakerna kan vara olika, och ganska ofta kommer en patient med fel diagnos i bagaget.

Genom ett smärtportal arbetar kliniken med att förse patienter med ny forskning, och på så sätt bli en del av vardagen, och kan skapa ett förtroende som förhoppningsvis leder till en bra följsamhet till behandlingsplanen. Innovativt och smart!

Det jag tar med mig från besöket är att nu har landstinget infört ett vårdval för kronisk och långvarig smärta. Det är bra. Det här är en grupp som inte alltid får vård efter behov, och som ofta får söka mycket vård innan de får rätt hjälp. Jag tror inte vårdvalet löser alla problem, vi måste fortsätta hålla ett öga på hur vården tar emot patienter med smärta, och inte minst är rehabiliteringen oerhört viktig. Ryggvärk är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning, så den politiska viljan att skapa bra vårdkedjor borde vara stor.

BVC i Skarpnäck är viktigt

Har
just ställt en fråga på landstingsfullmäktige om nedläggningen av BVC i
Skarpnäck. Majoriteten tänker inte vidta några åtgärder utan lever på
hoppet om att det ska lösa sig ändå.

Visst är det märkligt att det
alltid är boende i områden med högre ohälsa som så självklart ska resa
någon station för att få sin vård. Att lägga ner en BVC på lika
befolkningstäta Lidingö och hänvisa människor över bron, det skulle inte
vara politiskt genomförbart.

Vårdvalet får aldrig användas som ursäkt för att slippa ta politiska ansvar för befolkningens rätt till hälso- och sjukvård utifrån behov.

Utveckla förlossningsvården i rätt riktning

Sedan införandet av vårdval på området har
antalet hänvisningar inom förlossningsverksamheten bara ökat, vilket ju i
praktiken innebär att valfriheten har minskat och inte ökat. 

Hänvisningar inom
förlossningsverksamheten 

2008

2009

2010

2011

2012

Antal
förlossningar Stockholms län

26 882

26 450

29 498

28 533

28 451

Antal
hänvisningar Stockholms län

1 461

1 569

1 790

1 580

1 729

Till följd av resursbristen inom förlossningsvården finns en ökad oro hos blivande föräldrarna.

Osäkerheten gällande sin egen och barnets säkerhet inför den
kommande förlossningen är påtaglig. Frågorna ansamlas: ”Kommer jag få föda på
den enhet som jag har valt?”, ”Vilka resurser finns att tillgå om allt inte går
som förväntat?”.

Alliansen har presenterat ett uppdaterat vårdval för förlossningsverksamheten. Vårdvalet styr vad som krävs för att öppna en förlossningsverksamhet, och vad man får betalt för att göra. 
När jag läser underlaget så under jag om det kommer att blir en resursförstärkning för att
minska andelen hänvisningar, eller om det bara räcker till att möta befolkningsökningen? Som jag läser underlaget finns det bara en otillräcklig resursökning som räcker för att täcka att det föds fler barn, vilket betyder att dagens problem med hänvisningar kommer att leva kvar. 

I underlaget står det att hänvisningar endast får ske om
medicinsk säkerhet inte kan upprätthållas för patienter och eller nyfödda barn.
Inkluderar det även att hänvisningar kan ske på grund av platsbrist eller för låg bemanning? Vi vet till exempel att
hänvisningar har skett när neonatalavdelningen haft vårdplatser som varit avstängda för att det saknas bemanning. Det är inte acceptabelt.

Slutligen så finns det inget i underlaget som tar fasta på det krav barnmorskorna driver, och som jag sällat mig till, att det ska finnas en barnmorska per födande kvinna. Sammantaget är min bild att vårdval förlossning snarare tar utvecklingen ett steg bakåt istället för att satsa på ökad trygghet och säkra förlossningar.

Att lyssna på barn del 1 – barn med rörelsehinder

Igår fattade hälso- och sjukvårdsnämnden ett nytt beslut kring intensivträning för bland annat barn med cp-skada. Det har varit flera turer kring ärendet, och det började med att jag reagerade på det första upphandlingsunderlaget. Där tog man ingen hänsyn till barnens behov av kontinuitet av träning, eller att man säkert gärna fortsätter med en metodik som gett goda resultat.

Nu är konduktiv pedagogik säkrad både för de barn som redan använder metoden, och för dem som skulle vilja testa. Runt om i landet fortsätter föräldrar driva frågan om rätt till den pedagogiken. Jag önskar er lycka till för det måste finnas valfrihet även i barns habilitering! I Stockholm är nästa steg att säkerställa samma valfrihet även för dem som fyllt 18 år.

Miljöpartiet och vårdvalen

Igår bloggade jag om att Miljöpartiet röstade nej till vårdval inom gynekologin. Jag sitter i hälso- och sjukvårdsnämnden där vi nästan på varje möte har förslag att ta ställning till som gäller vårdvalen.

Vi i Miljöpartiet bedömer vårdvalen utifrån om de tillför något, till exempel mer mångfald, kortare väntetid, och bidrar ett införande av vårdval inom ett sjukvårdsområde till en ökad folkhälsa?

Ofta är de underlag vi ska ta ställning utifrån kortfattade och otydliga. Vi får sällan svar på våra frågor, så vi kontaktar patientföreningar eller yrkesföreningar och frågar vad de tycker.

Många gånger väljer vi att rösta nej till nya vårdval. Nästan alltid poängterar vi behovet av ett underlag som innehåller en analys av vad beslutet får för konsekvenser för människor som söker vård.

Vissa vårdval fyller de krav vi har. Ett sådant exempel är vårdval inom primärvården. Ett annat exempel är vårdval för människor med långvarig kronisk smärta och psykisk ohälsa. Frågan ska behandlas på nästa hälso- och sjukvårdsnämnd och där ser vi att ett vårdval tydliggör gruppens rätt till vård, och att garanterar att resurser avsätts.

När det gäller fördelning av resurser så är det värt att notera att i vårdval för primärvården, där alliansen och MP kommit överens så finns det särskild ersättning till utsatta områden, medan i de andra vårdvalen som alliansen själva beslutat om, så finns det inte en sådan behovsrelaterad fördelning.