Helenes Blogg

Tankar om miljö, omsorg och välfärdssamhället.

Påskradio

Om ni vill sitta en stund i solen under påskdagarna så tipsar jag gärna om fyra bra program, som berört mig. Två gav mig nya tankar, ett väckte gamla minnen och funderingar till liv och ett gjorde mig arg 🙂

OBS – när det inte finns tid för medmänsklighet
”En återutsändning från den 19 mars där Kristina Mattssons bok Välfärdsfabriken om hur välfärden skulle effektiviseras bl a presenterades. Margareta Flygt har skrivit en essä om ett samhälle där ingen längre tar sig tid. Astrid Seeberger är läkare vid KI och har skrivit en bok om att förutsättningen för bra vård är det nyfikna samtalet mellan läkare och patient. Hon ser att medmänskligheten har försvunnit. Ann Heberlein, teologie doktor i etik, funderar på vad bristen på medmänsklighet gör med oss. I dagens program har återges några av de lyssnareaktioner programmet väckte.”

Tendens – en serie på tre om politiken i och för Bromölla

”Journalisten och författaren Patrik Lundberg växte upp i Sölvesborg och Bromölla där han fortfarande har sin familj och sina äldsta vänner. Två veckor innan valet kommer hans nya bok ”Onanisterna” som handlar om uppväxten och valen som unga ställs inför när de växer upp i små samhällen, långt från storstaden.
– Jag ville inte lämna, jag ville stanna kvar, berättar han. Men det gick till slut inte.”

”I valet 2010 förlorade socialdemokraterna för första gången sin majoritet i den gamla bruksorten Bromölla, där ungdomsarbetslösheten tillhör de högsta i landet. Istället la var 7:e väljare sin röst på sverigedemokraterna som var det senaste valets stora vinnare.”

”En anonym blogg om kommunpolitik i Bromölla väcker starka känslor. Etablerade politiker har funderat på att polisanmäla, medan andra tycker att den bidrar till den demokratiska utvecklingen.”

Smärta

För någon månad sedan besökte jag Smärtmottagningen, en specialistläkarmottagning för utredning av långvariga smärttillstånd. Den leds av Björn Bragée, SVT:s Arga doktorn.

Jag fick en inspirerande dragning om hur Smärtmottagningen metodiskt arbetar för att ställa rätt diagnos med människor som söker vård på grund av smärta. Orsakerna kan vara olika, och ganska ofta kommer en patient med fel diagnos i bagaget.

Genom ett smärtportal arbetar kliniken med att förse patienter med ny forskning, och på så sätt bli en del av vardagen, och kan skapa ett förtroende som förhoppningsvis leder till en bra följsamhet till behandlingsplanen. Innovativt och smart!

Det jag tar med mig från besöket är att nu har landstinget infört ett vårdval för kronisk och långvarig smärta. Det är bra. Det här är en grupp som inte alltid får vård efter behov, och som ofta får söka mycket vård innan de får rätt hjälp. Jag tror inte vårdvalet löser alla problem, vi måste fortsätta hålla ett öga på hur vården tar emot patienter med smärta, och inte minst är rehabiliteringen oerhört viktig. Ryggvärk är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning, så den politiska viljan att skapa bra vårdkedjor borde vara stor.

BVC i Skarpnäck är viktigt

Har
just ställt en fråga på landstingsfullmäktige om nedläggningen av BVC i
Skarpnäck. Majoriteten tänker inte vidta några åtgärder utan lever på
hoppet om att det ska lösa sig ändå.

Visst är det märkligt att det
alltid är boende i områden med högre ohälsa som så självklart ska resa
någon station för att få sin vård. Att lägga ner en BVC på lika
befolkningstäta Lidingö och hänvisa människor över bron, det skulle inte
vara politiskt genomförbart.

Vårdvalet får aldrig användas som ursäkt för att slippa ta politiska ansvar för befolkningens rätt till hälso- och sjukvård utifrån behov.

Även otrevliga har rätt till färdtjänst

Färdtjänsten har fått välförtjänt uppmärksamhet i veckan. Dels har klagomålen på färdtjänsten ökat, men dels är det också bra att ha en bredare diskussion om hur välfärdens olika delar fungerar.

Susanna Birgersson på DN skriver att om folk får otrevligt bemötande i färdtjänsten så är det en reflektion på det egna uppträdande. Det var provokativt och fult skrivet. Hon menar att färdtjänsten egentligen är som vilken kollektivtrafik som helst och därför ska man inte förvänta sig nån service alls utan bara vara tacksam.
Jag håller inte med om att färdtjänst är som vilken kollektivtrafik som helst. Idag kan många av dem som förut åkte färdtjänst åka kollektivt därför att fordon och stationer är tillgänglighetsanpassade. De som får färdtjänst beviljad är därför människor som behöver just det extra stödet. En hjälpande hand in och ut ur bilen, stöd att komma rätt, kanske några minuters extra marginal.
Lagen säger att man ska ha en funktionsnedsättning som inte endast är av tillfällig art och som medför att man har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att använda allmänna kommunikationer. Väsentliga svårigheter är ett juridiskt begrepp och innebär i princip att det ska vara svårare än svårt.
Det kan rent av vara så att färdtjänst beviljats människor som inte alltid är trevliga. Den som ska åka kanske är påverkad av smärtor, stress eller ångest. Det är en en del funktionsnedsättning. Och även den personen har rätt att få färdtjänsten utförd på ett korrekt och professionellt sätt.
Sveriges Radios Kaliber ska granska färdtjänsten i två program. Jag är ganska säker på att där kommer fram underlags om visar att det finns förbättringspotential i färdtjänsten. Om du har färdtjänst beviljad, kommentera gärna och berätta vad vi politiker skulle kunna göra.

MP satsar på fler medarbetare i vården

I ett försök att få lite uppmärksamhet har Moderaterna i Stockholms landsting skrivit ett eget Maxbrev till alla anställda, om att jobb kan försvinna om S vinner regeringsmakten. Jag är inte orolig för att det brevet ska påverka glappet i opinionen till Moderaternas fördel. De som jobbar i vården har sett vad 8 år med Moderaternas politik får för konsekvenser.

De uteblivna intäkterna från den sänkta skatten finansieras med sparbeting på sjukhusen. Sjukhusen själva larmar att det är orimligt. Patienter blir utan vårdplats. Sjuksköterskor sliter, och gör uppror liksom barnmorskorna. Lönerna är låga, kompetensutvecklingen dras in och vakanser tillsätts inte. Resultat blir att det är svårt att rekrytera till Stockholms läns landsting. Varje månad läser jag rapporter om att på grund av svårigheten att rekrytera är vårdplatser stängda.

Det betyder alltså att den förda politiken får så stora konsekvenser att allt färre vill jobba i landstinget, och därför har sjukhusen allt mindre möjligheter att ge vård till patienterna.

Miljöpartiet vill satsa 700 miljoner kronor per år till sjukhusen. Vi räknar med att kunna rekrytera många nya medarbetare, till bra löner och med möjlighet till lunch, återhämtning och kompetensutveckling.

Totalt sett har vi en plan för 9700 nya jobb i Stockholmsregionen. För övrigt skriver Folkpartiets Anna Starbrink, som är personallandstingsråd klokt om tonen i brevet.