Igår såg jag en kvinna som kämpade för att hålla inne med gråten, men den vällde ändå ut och hon satt där i morgonrusningen på tunnelbanan och tårarna bara rann.
Ibland är man så olycklig att man inte kan hålla tårarna inne alls. Det är fint på något sätt. För om man låter sig vara så ledsen så kommer det till slut att lugna sig och bli bättre. Det mesta bra som hänt mig har börjat med att jag varit ledsen.